På landbacken efter 10 år på Blue Moon

Så är det då dags att träffa Lena och Kenneth igen. Paret som kastade loss med sin segelbåt Blue Moon och var ute till havs i 10 år. De har nu varit hemma i Sverige sedan Midsommarafton 2012. Jag är så nyfiken hur de klarar av att vara på land.Vi bestämmer träff på ett konditori i Fältöversten i Stockholm. Frågorna är många. Vad gör ni? Trivs ni? Vad saknar ni mest? Vad är bäst med att finnas på landbacken? Men vi börjar från början när de lämnade Marbella hamn för att segla mot sitt slutmål Sverige.

De seglade över till Gibraltar och där låg de inblåsta i ett par dygn innan de kunde segla vidare norrut. Allt gick bra men i Biscayabukten var det hård och jobbig sjö. Vindarna tog i och det blev inte någon behaglig segling.

De hade planerat att komma hem på Midsommarafton 2012 kl 12.00 men det gick lite fortare än beräknat så de ankrade upp i Finnhamn i 2 dygn innan de seglade till ön Yxland i Stockholms Skärgård. Blue Moon seglade in i hamn med alla sina gästflaggor upphissade som de fått i olika hamnar världen över.

Kl 12 kom Blue Moon inseglande och la till vid samma brygga där Kenneth suttit som barn och drömt om att en gång i livet få segla runt jorden. Han byggde små flottar och egna båtar och drömde om samma hav som i Kina o Australien. På bryggan stod familj och vänner och tog emot dem. Det var första gången Blue Moon kom hem efter 10 år på världens hav. Salut sköts i champagne!

Skärgården såg annorlunda efter 10 år. Det är många flera båtar och man fendrar upp bredvid varandra och mycket närmare än tidigare. På frågan om hur ofta Lena och Kenneth är ute med sin båt blir svaret lite förvånande. De bara varit ute och seglat tre gånger sedan de återvände till Sverige.

Vad gör man då när man kommer tillbaka på landbacken efter så lång tid av frihet?

Lena har skrivit klart manuset till boken om seglatsen och de har tillsammans hållit föredrag på Oceanseglingsklubben (OSK) om sin fantastiska resa. När Lena och Kenneth kom hem köpte de ett hus i Upplands Väsby utanför Stockholm och flyttade in med sin hund Chilli, en Shetland Sheepdog, som nu är 1 år. Efter en vecka på land köpte Kenneth en racerbil med 500 hästkrafter och nu tävlar han på klubbnivå. 500 hk låter mycket och Kenneth säger att det går fortare att ta bilen än ”att skicka sms”.

De tycker att de snabbt kom in i vardagsrutinerna på land igen. Första året var lätt att vara hemma igen för det var så mycket som skulle fixas med det nyinköpta huset och att hitta rutinerna för det nya sättet att leva på land. Nu har det gått ett år och de är inne i ”ekorrhjulet” igen och då tycker de att det händer för lite för de är ju vana att hela tiden få nya intryck och att ta nya beslut. Det saknar de verkligen. Lena och Kenneth hade också turen, eller skickligheten, att få varsitt arbete när de kom hem så även där har de halkat in i vardagen. Det är fullt upp med jobb, hund, barn och fyra barnbarn.

En reflektion som de båda har när de återvänt är att chattande har ökat avsevärt. Alla sitter med sina mobiler och chattar, messar och läser mail. Det är skillnad mot när de seglade ut då fick de hålla kontakten med barn och vänner via satellittelefon, kortvågsradio och internetkaféer. I början frågade alla efter internetkaféer men på senare år efter wifi

Vad saknar de mest?

Friheten, lättare att träffa nya människor, de la bara i ankaret där de ville, fick möjligheten att bekanta sig med nya kulturer. Inte minst gick det mycket tid till att hitta mat vilket inte alltid var så självklart att få tag i.

Att skaffa mat och reservdelar tog tid. När de kom till ett nytt ställe skulle det utforskas och då går tiden fort. När man la till vid en brygga eller ankrade upp så tog det inte många minuter tills man kände alla. I Sverige kan man bo grannar hur länge som helst utan att känna varandra.

 Vad är bäst att slippa?

– Det är att slippa stormar och att oroa sig för vädret kommer svaret snabbt från Lena.

På frågan om de förändrats som personer när de varit borta är de väldigt överens och säger:

–  Ja det har vi. Vi vet nu att hur rik eller hur fin titel man än har så ser alla lika ut i kalsonger. Det är också lättare att vara sig själv utan att bry om vad andra tycker.

Vad finns det för framtidsplaner?

Tanken var från början, innan de seglade till Sverige, att lägga Blue Moon på något ställe i Medelhavet för att kunna segla där men det beslutet ändrades snabbt. På Sardinien skulle det kosta 15000€ för 3 månader.

På något sätt får jag känslan av att Kenneth skulle kunna tänka sig att segla ut igen medan Lena verkar mer säker på att inte göra det. Deras nya dröm är nu att bila från östkust till västkust i USA. De vill inte tillbaka till Asien för den delen är de klara med.

När jag frågar vart de skulle vilja återvända är de rörande överens om Söderhavet men Lena säger samtidigt att de är lite rädda att återvända för de har så fina minnen därifrån och de kanske skulle bli besvikna att återvända.

Söderhavsön Marquesas – edens lustgård – är världens vackraste ställe enligt Kenneth och Lena. När de var i Söderhavet ville befolkningen gärna få Kenneths och Lenas kläder och cigarretter. Däremot tyckte inte hövdingarna om solglasögon. Anledningen är egentligen väldigt enkel. De vill se alla i ögonen.

Ofta är det dofter eller när Kenneth och Lena ser något som påminner om platser de varit på som får dem att längta tillbaka.

Vi får se om drömmen om USA blir verklighet – men känner jag Lena Och Kenneth rätt så blir det så en vacker dag.

Klicka här för att komma till ett utdrag ur Lena och Kenneths seglingsbok.

Rose-Marie Wiberg

 

 

2017-03-13T11:50:53+00:00