Facebook: ”Du är ett äckligt luder”

Just nu producerar vi nättidning på skolan där jag jobbar. Eleverna ska lära sig hur det är att jobba i redaktion, hitta nyheter, skriva och göra TV på nätet. Bra övning, för inom journalistik och media handlar väldigt mycket om nätet just nu. Man letar betalningsmodeller, jagar klick och plattformarna växer. Det är en spännande tid och också lite high chaparall.

För i samma takt som plattformarna blir fler och större blir också tonen bland de sk ”nättrollen” allt råare. En av mina elever som fått chans och jobba lite extra på en av de större plattformarna vi har i Sverige råkade ut för det i helgen. Hon skrev en text och reaktionen lät inte vänta på sig. Nu svämmar hennes Facebook över av overkligt grova kommentarer.

Läs hennes krönika i Enytt här:

Facebook: ”Du är ett äckligt luder”. 

Vi har själva stött på det här på Renew om än inte alls i samma skala. Men nog så obehagligt.

Skärpning.

 

Johanna

Twitter: @litsgaard

 

”Du fick allt som jag kämpade för och riskerade livet för.”

Om du är alert på sociala medier så har du säkert inte missat Borzoo Tavakolis öppna brev till SD:s Kent Ekeroth, men för säkerhets skull. Länk.

DN: Till Kent Ekeroth, ­riksdagsledamot för SD

Borzoo Tavakoli kom till Sverige från Iran för 25 år sedan. Han har arbetat som controller på ett stort svenskt företag. I veckan skrev han ett brev till Kent Ekeroth, som nu åter ingår i SD:s innersta krets.

”Det är klart att du är uppväxt här i Sverige. Du fick allt som jag kämpade för och riskerade livet för, alldeles gratis när du föddes i detta land. Genom att förolämpa och hetsa mot invandrare har du fått en plats i riksdagen med en hög lön och en maktposition.”

Läs, begrunda och förundras sedan över att Sverigedemokraterna mättes till Sveriges tredje största parti i oktober.

Johanna

Twitter: @litsgaard

 

Att vara personlig med någon man inte känner

Ibland känns det som att man har ett konstigt jobb, ja inte lärardelen då den känns ganska intakt, utan den andra. Skulle för någon vecka sedan spela in TV-program med artisten Sonja Aldén. Ni vet ”hon som står och sjunger ballader i långklänning” det är i alla fall så hon beskriver sig själv.

Vi har aldrig setts förut men jag skulle hänga med henne en dag och i konceptet ingår att ställa ganska personliga frågor. Och det är ju där det blir lite skumt, att där man i andra sammanhang låter en vänskap växa fram innan det blir för personligt här går från 0 till 100 på en dag. Hon med två kameror och en ganska stark lampa i ansiktet, dessutom. Plus att jag inte berättar någotom mig själv. Jag vet massor om henne, hon vet inget om mig. Märker det ganska ofta på mina elever, speciellt när de är helt nya, att det kommer upp många frågor om integritet och hur personlig kan man vara. Den där obalansen som sker i mötet mellan journalist och den som blir intervjuad.

Det blev i alla fall ett spännande samtal om hur det är att gå i en mycket prestationsbaserad grundskola, glamouren eller snarare bristen på den inom artistlivet och hur det är att plötsligt tappa rösten som frilansande sångerska. Det färdiga programmet läggs upp 6 december här på Renew och några andra plattformar.

Har firat lite födelsedag också, inte så mycket att fira egentligen men hittade en text som jag skrev förra året vid den här tiden. Stämmer rätt bra även i år:

 

tårta

Mamma har bakat finfin tårta – med bild (!), 23 år sedan den togs.

ljus

Julskyltning på väg till restaurang.

dag

 På bordet goda grejer, på andra sidan bordet en nära vän.

544143_393033194163751_132885398_n

Sonja Aldén, Magnus Carlsson och Jessica Andersson ger intervjuer till lokalradiostationer enligt löpande band principen..

1461211_393052494161821_1509561908_n

Vi hänger i korridoren utanför och väntar på att de ska bli klara.

1460024_393033080830429_1375080751_n

Fotografering för artikel i Expressen.

1454844_393032574163813_745192309_n

 #selfie

484727_393033240830413_1391810309_nI radiohuset sprang vi på en annan av våra huvudpersoner, här kan ni se programmet med honom:

En dag med Jonas Helgesson

Johanna

Twitter: @litsgaard

Höstlov, Halloween och Havsvidden

Det är lyx att plötsligt få en vecka ledigt så här mitt i terminen. Eller ledigt…men har i alla fall inte haft en klass som suttit och väntat 8.45. Passade på att leva lite ö-liv och har äntligen byggt klart det där legoskeppet med tusen bitar som sakta spritt sig över huset.

Har också förundrats över hur vissa människor verkar ha hur mycket kraft och ork som helst. Som Elisabeth Sandlund, vars dotter är utvecklingsstörd med en ständig kamp mot myndigheter som följd. I våras började Ulrika, som hon heter, plötsligt börja blöda näsblod. Det visade sig att hon fått leukemi. Här någonstans hade man nog dragit en filt över sig och tänkt att livet var alltför orättvist, men inte Elisabeth. Se programmet om henne här:

Hennes liv förändrades efter en händelse

Annars…

1. Har tröttnat på spöken vid dörren som blir längre och mörkare i rösten ju senare på kvällen det blir. Har det firats klart nu?

2. Undrar hur fyra personer kan lyckas glömma både gosedjur och kudde på hotell, det är ju inga små grejer, ok för tandborste men…

3. Fick ett mejl med julsånger som skulle pluggas in, nu går det undan.

4.   Alex & Sigge – skrattar och gråter.

 

retrokalas

 Retrokalas

lego

 Samarbetsprojekt

fika

Höstlovsdiet

Johanna

Till havs efter Simone.

Åsa-Mia

Åsa-Mia illustrerar vår podcast, inspelad i bilen.

Havsvidd

Morgonutsikt från finfina Havsvidden. Läs mer här.

*****

Lakey Peterson inspirerar i dokumentär om surfing

Ramlade på en dokumentär igår om Lakey Peterson. Vem? Säger du kanske. Lakey Peterson är professionell surfare från Santa Barbara i Kalifornien som på nolltid  klättrat sig upp till världstoppen. Jag och en kompis pratade igår om en surfingresa till Frankrike i vår/sommar så det var nog framför allt det som drog mig till filmen på kvällen. Och visst, den handlar mycket om surfing men ännu mer om att inte ge upp, värderingar, kampen mot dyslexi med en ständig känsla av att känna sig dum som följd, syskonkärlek osv. Dokumentären Zero to 100 har vunnit flera priser och ligger på Neflix.

 

Annars, här är veckan i bilder.

elev

Besök av en före detta elev som undervisar nuvarande elever. Alltid lika roligt och följa en person från antagning till att vara i full blom.

bro

En gång vart femte år blir det broöppning på Drottningholmsbron, den här veckan skedde det. Fem år till nästa gång.

väska

Mitt liv. I en väska. Behöver inte mer.

måla

En plötslig önskan om att måla med vattenfärger.

promenad

Lördagspromenad. Lite av en favorit.

Johanna

Twitter: litsgaard

Det här måste du lyssna på

Cecilia Uddén är en av Sveriges Radios mest kontroversiella utrikeskorrespondenter. Prisbelönt, uppskattad, men också kritiserad.

Lyssna på hennes senaste reportage från Egypten där hon träffat syriska flyktingar som försökt fly med båtar frånAlexandria. Bland de överlevande  finns, förutom mammor som förlorat sina barn, flera barn som förlorat sina föräldrar – och simkunniga barn som räddat sina föräldrar från att drunkna.

Hörde härom morgonen i bilen på väg till jobbet reportaget om mamman som förlorat tre av sina fyra döttrar när båten tog in vatten.

Lyssna här:

Livsfarlig resa till säkerhet för syriska flyktingar

Foto: Sveriges radio

Mycket Expressen och häng med relationsexpert

Vissa veckor…vissa veckor innehåller mer än andra. Som den som just passerat. Gick ut hårt förra helgen med att släpa med mig yngsta sonen på konsert med Stockholms Filharmoniker. Jag vet, låter väldigt pretentiöst, men de har en bra deal där de har anpassat sina konserter efter en klart ung publik. Den här gången handlade det om att lösa ett korsord samtidigt som man fick lite finkultur på köpet. Riktigt roligt när vi väl var på plats. Tyckte båda. Tror jag.

Här ska kryssas.

Här ska kryssas.

Dirigering i bänken.

Dirigering i bänken.

 

Sen var det bara att åka hem och jobba. Programledarkurs för kvällstidningsreportrar, inspelning av programmet En dag med väntade, föreläsning om EU, möten och studiebesök. Det finns en skön stress och så finns stressen som slog till förra helgen, den där man känner att man ligger lite efter hela tiden. EU, till exempel, ingen skön grej att sätta sig med när klockan börjar närma sig midnatt.

Programledarkurs - svettigt för de som var framför lite lättare för oss som var bakom.

Programledarkurs – svettigt för de som var framför lite lättare för oss som var bakom.

Dagen därpå var det besök på SVT Nyheter och etiksnack med Expressens chefredaktör Thomas Mattsson på eftermiddagen.

 

Martin visar runt på Sveriges största nyhetsredaktion.

Martin visar runt på Sveriges största nyhetsredaktion.

Expressens chefredaktör pratar pressetik på kvällstidning.

Expressens chefredaktör pratar pressetik på kvällstidning 

Apropå kvällstidning så spelade vi in ett nytt avsnitt av En dag med i fredags, (se tidigare avsnitt här) då med psykolgen och relationsexperten Alf B Svensson. Han har stuckit ut en del med sina debattartiklar de senaste åren. Som: Sluta behandla era barn som kungar En av deras mest delade debattartiklar. Men också den inte helt okontroversiella: Sluta försöka göra barn könsneutrala Hängde med honom hela fredagen för att prata just relationer och framför allt fråga: vad menar du?  Mest apropå den senare artikeln. Han närmar sig 70 och är ute och föreläser 100 dagar om året och har hängt ihop med sin fru i 41 år. ”De 10-15 första åren var ganska jobbiga”. Berättade han. ”Men efter det har det bara blivit bättre”. Skönt och höra från en som ändå är expert i ämnet.

I väntan på Alf.

I väntan på Alf.

Jättekallt på perrongen, så vi leker lite med puffskyddet.

Jättekallt på perrongen, så vi leker lite med puffskyddet.

 

Alf B pratar sex och samlevnad med ett gäng journaliststudenter. Speciellt det här med att fostra tjejer och killar olika.

Alf B pratar sex och samlevnad med ett gäng journaliststudenter. Speciellt det här med att fostra tjejer och killar olika.

Finfin vy från inspelningsplats.

Finfin vy från inspelningsplats.

Johanna  Twitter: @litsgaard

I soffan med Malou och Lisa Nilsson

Jag har varit sjuk i veckan, lite av en klassiker när skolan startar och många umgås på liten yta. Så först däckade en i familjen, två dagar senare nästa och sedan jag ytterligare två dagar efter. Som en klocka. Men det gav mig tillfälle att titta lite på morgon- och förmiddags-TV. Hinns aldrig med annars.  Förutom zappandet mellan morgonsofforna (det måste vara världens bästa grej att vara taxichaffis mellan 07.00 och 10.00 när gästerna ska åka skytteltrafik mellan de båda TV-husen) fastnade jag på Malous Efter tio. Inte så konstigt kanske då jag måste vara deras mitt-i-prick målgrupp. Kvinna i medelåldern.

Och visst jag sögs in direkt. Första handlade det om allergier, vi fick möta antroposof familjen som inte haft några allergier och knappt några sjukdomar alls (där satt jag lite hålögd och Alvedonhög med febertermometern på armlängs avstånd, klart jag fastnade) och berättade om träleksaker, vaccinationerna de väntat med (trots att båda föräldrarna jobbade inom vården) och  hemkoket. Höll på att bli för mycket där ett tag när mamman faktiskt också erkände att det ibland blev färdiga köttbullar och visst, det fanns datorer i huset. Men ändå, det görs en studie som ska bli intressant att följa i ämnet.

Nummer två i fåtöljen var Lisa Nilsson som berättade om friheten att ha familj. Sällan man hör någon nämna det så, rubrikerna brukar oftare handla om hur bunden man än av familjepusslet, hur egentiden är knapp och  allt körandet hit och dit. Här satt en rätt creddig sångerska och pratade tvärtomspråket. Befriande.

Så yes, ni lyckades mitt i prick på målgruppen den här morgonen redaktionen.

Vi ses igen när influensan bryter ut.

Annars tittar jag just nu på Homeland (så klart), Bron (så förutsägbart) och Maria Sharapova i slow motion. Kan återkomma till varför i en annan blogg.

bild-253Johanna Litsgård Lebourne

Twitter: @litsgaard

Dagens outfit: En blanding mellan HM och Coop, accessoar  Alvedon.

(Bild Lisa Nilsson, TV 4 webb)

Packa ihop sommaren och oväntad pärla på TV

Nu har jag packat ihop sommaren, rent bokstavligt. Tog med mig yngsta sonen och åkte till sommarstugan för att plocka ihop studsmattan i helgen. När vi dragit ut den sista fjädern så började det regna och tja, då kändes det som att nu är det väl ändå höst på gång. Även om jag gillar sol och värme så är det ändå något lovande i luften när kick offerna drar igång och föräldramötena hopar sig. Har hunnit med tre bara senaste veckan och då har jag bara två barn.

I helgen har jag också hittat en riktig TV-pärla – Livet på operan. Har aldrig varit någon jätteentusiast över realitygenren men det här är riktigt bra. Att få hänga med in i en miljö som man sällan möter annars och få se slitet och konkurrensen i till exempel baletten är  public service på hög nivå. En av de bästa scenerna jag sett på länge är när tittaren får hänga i kulissen samtidigt som dansarna framför sista föreställningen av Törnrosa. Det är både svettigt och rörande och se hur lätt och ledigt det ser ut på scen och hur totalt slut de är när de kommer ut och pausar mellan de olika numren. Finkulturen kliver ner från piedestalen.  Ligger på SVTplay någon månad till.

bild-250

Då var det, sluthoppat för i år.

bild-247

Kollar badtemperaturen för sista gången – inte för kallt för att bada.

bild-248

Ja, jag gillar långa skogspromenader, på riktigt.

bild-245

bild-244

Kick off med TV- och journalisteleverna på Kaggeholm. På kvällen dök ex-eleverna Soraya och Maria upp som hemliga gäster och berättade om livet som programledare på TV4.

http://youtu.be/9Dh3U2AF4-c http://youtu.be/snTCTBod9TI   Johanna Twitter: @litsgaard

*****

Sommarblogg – listan över sommaren 2013

Nej, sommaren 2013 är inte slut än, men här kommer ändå listan över det goda, oväntade, självklara och inte fullt så uppenbara som hände mellan juni och augusti.

Sommarens…

bild-224

…diet

bild-223

…nedförsbacke

bild-220

…peka-med-hela-handen-historie-lektion

bild-225

 …mest oväntade tår i ögat, Ida i flaggstången, Emil i snickarboden

bild-226…projekt,  ”jag vet, vi river ner taket i sovrummet”

bild-222

…köra över bron, titta på Bron, älska Borgen. Danskarna kan leverera.

bild-230

 …oredigerade

bild-231

…kusinhäng

bild-233

…när-man-vänder-sig-om

bild-232

…barnvakt

bild-227

…regniga dag, en av två

bild-234

…statusuppdatering

bild-235

…stör ej 

  Johanna Twitter: @litsgaard 

Det här med att bjussa på sig själv

Det här med att blogga alltså, inte världens lättaste grej. Intervjua andra eller skriva debattinlägg och krönikor, helt ok, men det här lite mer diffusa…Knepigt.

Men jag jobbar på det – bjussandet. Det var  nämligen så han sa,  Emanuel Karlsten -”du måste bjussa på dig själv” . Emanuel är en av Sveriges lite mer heta it-killar som specialiserat sig på att bland annat hjälpa tidningar med sin närvaro på nätet. Han ligger på topp tio listan av flest följare på Twitter i Sverige, han skriver krönikor i DN, vunnit pris av Tidningsutgivarna för sitt arbete med dagen.se. Kort sagt, han borde veta.

Vi var ute och åkte bil ihop för ett tag sedan och jag berättade om Renew. Intressant, sa han, eller det är så jag vill minnas att han sa, men framför allt sa han att ska man få någon fart på en online tidning måste man berätta om dem som gör den. Vilka är det som står bakom, läs: varför ska jag läsa deras grejer och/eller inte alla andras. ”Berätta om er själva!” Typ.

Lättare sagt än gjort har det visat sig. Jag har jobbat med publicering i 20 år, men då har det alltid handlat om andra. Betydligt lättare.

Så, berättar jag om mig själv i bloggandet. Nej…delar av, men sanningen – nej. Drar inte fram kameran när jag jagar efter barnen med tandborstarna på morgonen, går ut med soporna, handlar mjölk eller hänger i soffan med maken. (Jo, förresten, det finns en man som lyser med sin frånvaro här på bloggen. Han är en typisk doldis och står alltid strax utanför bilden.)

Har för övrigt pratat webbpublicering på varenda middag eller kaffehäng i sommar, har aldrig tagit upp det själv men är det något som engagerar folk så är det vad man lägger upp på nätet. Bilder, skriver, barn eller inte barn. You name it – och det finns en åsikt.

Jag bjussar just nu på den lite mer glassiga delen av livet, men jobbar på att komma närmare sanningen. Lovar.(Som när bildserien nedan togs så var en av oss sjuk, jag fick fråga om hjälp när jag skulle tanka och det kändes som att bilen skulle rasa ihop… Bjuss, bjuss.)

Johanna

Twitter: @litsgaard

bild-212

Rolig men risig bil.

bild-218

Oväntat mysigt kafé vid vägens slut.

bild-217

Fika.

bild-215

Så är det.

 

Topp fem lista av Sommarpratare

Jag är medveten om att säsongen av årets Sommarpratare i P1 är långt ifrån över och ska erkänna att jag inte lyssnat på alla. Eller…har nog inte ens lyssnat på hälften, men vill ändå lista mina favoriter hitintills. När det kvalar in på det här listan (jo, jo) så betyder det att pratet har berört,  någon liten eller stor insikt har börjat gro och dramaturgiskt har det varit spännande hela tiden. Håll till godo.

1. Kristian Gidlund

Musiker, journalist och bloggare som i sitt Sommarprogram berättar om resan mot livets slut och alltings början.

Frilansjournalist och trummis i popbandet Sugarplum Fairy. Lider av obotlig magsäckscancer och skriver om sina upplevelser av livet och sjukdomen i den uppmärksammade bloggen I Kroppen Min – resan mot livets slut och alltings början. Bloggen har miljontals besök och delar av de nakna, självutlämnande och osentimentala texterna gavs ut som bok under våren 2013. Hittehunden Pysen, vars bakgrund är oklar, är sedan ett par månader hans ständige följeslagare.

2. Peter Wolodarski

Tillträdde tidigare i år som chefredaktör och ansvarig utgivare för Dagens Nyheter. Inledde karriären som 12-årig knattereporter i SVT-programmet Barnjournalen då han bland annat intervjuade dåvarande utrikesministern. Är utbildad civilekonom på Handelshögskolan och blev ledarskribent på Expressen som 21-åring. Två år senare blev han ledarskribent på Dagens Nyheter. Har även varit programledare på TV8. Studerade Rysslands moderna historia under ett år som stipendiat på Harvard University. Har talang för att imitera kända politiker.

Feministisk skribent som i våras släppte boken Hatet – en bok om antifeminism. Har varit en av de starkaste rösterna i debatten om näthat mot kvinnor. Ligger bakom flera tv- och radiodokumentärer och slog igenom stort med omdiskuterade romanen Bitterfittan, som även dramatiserades. Kön, sexualitet och klass är återkommande teman, både i hennes litterära och journalistiska arbete. Har hittills gett ut fem böcker, däribland omtalade antologin Happy Happy som handlar om lyckliga skilsmässor.

– Jag kommer prata om min ordlösa uppväxt och varför jag ett tag skämdes över att älska Stephen King. Jag kommer även prata om fantastiska epitet jag fått som till exempel ”slemmig urfitta” och så några ord om att få den finfina utmärkelsen ”Sveriges farligaste kvinna 2013” av ett gäng hatare på Flashback.

Kyrkoherde i Kungsholms församling i Stockholm dit hon lockar stora skaror med sina okonventionella gudstjänster. Äger, och har tidigare också drivit, konsultbolaget Prästbyrån som arbetar med etiska och existentiella frågor i näringslivet. Har varit företagspräst på Ericsson där man bland annat upprättade en jourtelefon i samband med varsel under krisåren. Menar att det är prästens uppgift att söka sig dit folket är när allt färre uppsöker kyrkan. Är legitimerad psykoterapeut och har också läst sexologi på Karolinska Institutet. Bland fritidsintressena märks bland annat segling, långfärdsskridskor och att sjunga gospel.

5.  Carolina Neurath

Reporter som i boken Den stora bankhärvan 2011 avslöjade de dramatiska turerna kring HQ Banks uppgång och fall. Är anställd som ekonomijournalist på Svenska Dagbladet och vann Stora Journalistpriset 2012 i kategorin Årets Förnyare. Belönades året innan med Årets Guldspade tillsammans med kollegan för sin granskning av revisionsbranschen. Närde tidigt ett intresse för ekonomi och framförallt aktiehandel och började journalistbanan som reporter på Dagens Industri. Är hästägare och tävlar i dressyr.

– En av de vanligaste frågorna jag får är ”hur är det att som ung tjej granska en mansdominerad bransch?”. I mitt Sommarprogram ska jag prata om tävlingsinstinkt, fördomsfulla mediemän och näringslivstoppar som hotar och låtsasgråter.

Sommarblogg – när döden kom till sommarstugan

Ibland kommer den brutala naturen nära. Häromdagen var vi med om ett regelrätt ”mord” precis utanför dörren. Det här kan låta kvällstidningsaktigt, men det var faktiskt lite så det kändes.

Vi har under försommaren fått följa en liten fågelfamilj på nära håll när de bestämde sig för att bygga bo i en ljushållare precis utanför en av dörrarna på landet. Ovanligt ställe kan tyckas men fågelmamman och vi har kommit bra överens. Snart låg de ägg i boet och när de kläcktes har vi följt ungarna när de blivit större och större.

Och nu var de flygfärdiga. Vi kunde se hur de höll på att tränga ur varandra ur boet och skulle vilken dag som helst börja pröva vingarna.

Men nej.

En tidig morgon vaknade mina föräldrar som bor i den lilla stugan av  ”världens liv” utanför dörren och tittade ut. Där hade några som var större och starkare än den lilla fågelfamiljen varit framme och nu låg ungarna under boet eller en bit därifrån. Döda. Alla utom en som fortfarande var vid liv. En liten fighter.

När vi fick höra om dramat till morgonkaffet blev vi alldeles tysta. Vi hade ju följt den här lilla familjen, kände igen mamman där hon flög omkring och letade mat och nu var de borta. Och blev nog där och då påminda om livets förgänglighet och hur brutalt det ändå kan vara när en art är en annans föda.

Under förmiddagen såg vi den lilla fightern sitta där i boet och kanske fundera på var syskonen tagit vägen. Och vi såg mamman som lockade på behörigt avstånd, vad hon tänkte på kan jag knappt föreställa mig. Plötsligt tog den lilla fågelungen steget ut ur boet, bara så där, vinglade ner till trappen pustade ut en stund, såg sig omkring och var borta.

Ett stycke naturdrama på verandan.

bild-205

Till höger ser ni ljushållaren där fågelfamiljen bott.

bild-206

bild-207

En liten fighter ger sig av.

Billigt och  bra boende på herrgård

Har varit ute och åkt i veckan och kan nu tipsa om lite otippat bra boende. Vi sökte på vandrarhem och hamnade på Liljeholmens herrgård för 300 kr/pers inkl frukost. Inte hotellstandard men fullt tillräckligt med två rum, handfat på rummet och dusch/toalett i hallen mellan oss.

Liljeholmen är till vardags folkhögskola och driver på sidan om vandrarhem, precis som många andra folkhögskolor i Sverige. (Där jag jobbar har vi bed and breakfast under sommarmånaderna www.kaggeholmsslott.se). Det är inte heller ovanligt att skolorna ligger vackert, ofta vid en sjö och råkar ha en herrgård eller minislott på ägorna.

Hett tips för alla som är ute och åker just nu.

bild-195

Lite Vita huset feeling.

bild-196Utsikten under middagen.

bild-198Kvällspromenad.

 

bild-200

Andra våningen där vi bodde.

bild-201

Salongen – helt ok.

bild-202

Runt om på herrgården fanns det också inramade citat av Jonas Helgesson. En lite otippad bonus, har precis spelat in TV-program med honom som ska klippas i augusti.

Stort tack för all respons!

Stort tack för all respons på min text om att tro. Tror aldrig ett inlägg jag skrivit här fått så stor spridning. Det har retweetats och delats och kommenterats. Så, tack för engagemanget. Verkligen. För er som undrar vad jag pratar om, här är en länk:

Kampen mot föraktet och fördomarna – Johanna bloggar om att tro

Annars har jag börjat med en-dag-i-veckan fasta. Läste om alla möjliga bra fördelar (Har du hört annorlunda, hör gärna av dig.) med periodisk fasta plus att jag kände att det var dags för lite detox och tänkte därför pröva konceptet i sommar.  Går faktiskt förvånansvärt bra. Trodde att hungern skulle klubba mig, men nix, så länge man dricker så faller inte blodsockret verkar det som.

Idag – därför bara juice, vatten och kaffe.

bild-191

Sista dagen på Åland tog vi den obligatoriska turen till grottan uppe på brinkarna. I år hittade vi direkt efter att ha tagit sikte på ett av vindkraftverken i närheten. (Förra året släpade jag runt tre barn och letade i två timmar med tunna löften om att ”här är de nog” och ”jag lovar det är jättespännande”.)

Väl framme stack barnen in utan problem och vi andra stod och fegade lite i öppningen. Jobbar vidare på det här med att hantera trånga utrymmen…

bild-192

Finfin utsikt uppe på berget.

bild-194

Mobbningsteater på åländska landsbygden

Det är ingen snäll historia, den där om Pelle Svanslös och alla elaka katter i Uppsala. Igår åkte vi på parkteater, vilket var detsamma som att åka hem till någon på åländska landsbygden där de kokat kaffe, satt ut ett gäng bänkar och importerat in spännande svansar som satt på några lokala förmågor.

Det var absolut värt det även om jag glömt hur tuff historien om Pelle utan svans är, det var rena rama mobbningen i 1 timme och 45 minuter. Som tur var fick han Maja Gräddnos på slutet och Måns och Bill och Bull hamnade i potatissäckar.

bild-187

Bill och Bull.

bild-185

Förväntansfull publik.

bild-184

Så här fint var det strax bredvid teatern.

Söndag

Äntligen. Sommaren är inledd och vi börjar vår i stugan på Åland. Tur med solen och med värmen, nåja, började med 26 grader men nu har det droppat till 18. Ikväll blir det kultur –  Pelle Svanslös på åländska i Överby.

bild-179

Frukost på trappen.

Åländsk midsommarstång.

Åländsk midsommarstång.

Alltid lite spännande hur det ska gå…det har hänt olyckor när stången gått av. Gick bra – den här gången.

bild-181

Bad i 17 gradigt vatten, måste upp några grader innan jag vågar mig i.

bild-180

I alla fall frivilligt. Tog mig i kajaken på tredje försöket, så har badat om än med kläderna på.

 bild-176

 Underhållning. Kusinerna framför sitt nyskrivna stycke om Kaninen och Skogsmusen.

 
2017-03-13T11:50:58+00:00