Den ofrivillige gitarrhjälten? (del 1)

”En nära nog narcissistisk person som ville bli beundrad på scen, någon som spelar snabbt och poserar bra med elgitarr, pionjär, någon som är stilbildare och skapar något nytt, en virtuos som också berör med sitt spel, en symbol för en hel ungdomsgenerations och till och med samhällsklass protest mot ett konservativt samhälle”.

Kärt barn har som bekant många namn; men den lätt spretiga presentationen gäller inte just en specifik person, utan flera som sorteras in under ett och samma begrepp: gitarrhjälten – den så många gånger mytomspunne musikern, vars epitet firat 50 år vid det här laget men kanske är än mer aktuellt i dag än någonsin, tack vare de populära Guitar Hero – spelen.

Gitarrhjälte; ett ord undertecknad själv slängt sig med sedan tonårstiden på 80 – talet, då alla hårdrockband skulle ha en gitarrist av yppersta klass (läs gitarrhjälte) – en ingrediens av stor vikt för ett bands image och status.

Kanske kan 80 – talet också klassas som det största gitarrhjälte – decenniet, då begreppet hade sin absoluta peak (i alla fall om man definierar gitarrhjälten som en snabbspelande hårdrockare; vilket i mångt och mycket kommit bli den dominerande bilden av en gitarrhjälte). Vilket egentligen är långt ifrån hela sanningen till begreppet.

Så mycket mer än en musiker:

En titt i backspegeln visar nämligen att epitet tillhört många gitarrister under decennier, långt innan 80 – talet och av varierade orsaker.

”Kanske föddes de första gitarrhjältarna på 1950 – talet”

Med hjälp av bland annat Janne Schaffer, Johan Norberg, Per ”Slim” Notini, Mattias IA Eklundh och Clas Yngström, alla med lång erfarenhet av musikbranschen, har Renew Magazine fördjupat sig i ämnet.

– Kanske föddes de första gitarrhjältarna på 1950 – talet med Chuck Berry och Hank Marvin med fler, och senare givetvis Jimi Hendrix och alla hans efterföljare, börjar pianisten Per ”Slim” Notini.

I svenska gitarrmagasinet Fuzz (maj, 1999), intervjuades Jeff Beck, en av flera kända gitarrister (en annan var Eric Clapton)som lirat i gruppen Yardbirds. I artikeln stod bland annat följande: ”Yardbirds var på sätt och vis den första rockgrupp där gitarrspelet var viktigare än sången.”

Och då är det mitten på 60 – talet vi pratar om, och kanske kan man här ana början på gitarrhjälte – eran i större skala.

En nyskapande inspiratör och virtuos som brinner för sitt instrument …

– För mig är en gitarrhjälte en person som brinner för gitarren och gör något nytt med den, säger Mattias IA Eklundh.

”Jag vill inspirera ungdomar, det kallas ibland hjältemodigt”

Clas Yngström fortsätter: – En gammal term som nog har sina rötter i 60 – talet, då elgitarren var det tongivande instrumentet, och som beskriver en gitarrist som dels är virtuos på sitt instrument, dels är en populär artist som verkligen berör publiken med sitt spel.

– Jag skulle vilja byta ut ordet hjälte mot pionjär. En som är ganska ”haj”. Någon som är stilbildare och skapar något nytt. Man ska i alla fall ha ambitionen att inte plagiera utan försöka göra något nytt även om det är svårt. Jag vill inspirera ungdomar, det kallas ibland hjältemodigt men jag vet inte, säger Janne Schaffer.

”När jag själv som 16 – åring i början av 60 – talet första gången hörde B.B. King på skiva, fick jag en sådan ´kick´ att det totalt förändrade och förnyade min uppfattning av musik”

Musikläraren Stefan Löfgren ger sin bild: – En gitarrhjälte har det själsliga som får mig att rysa när jag lyssnar (till exempel Joe Bonamassa), eller är tekniskt fulländad att man funderar hur han egentligen gör. Jimi Hendrix, han hade det där extra uttrycket och känslan. 

Per ”Slim” Notini, drar sig till minnes hur hans syn på musik förändrades, när han första gången lyssnade på gitarristen B.B. King:

– När jag själv som 16 – åring i början av 60 – talet, första gången hörde B.B. King på skiva, fick jag en sådan ´kick´ att det totalt förändrade och förnyade min uppfattning av musik. Så jag förstår den här känslan av att man kan skapa sig en ´hjälte´ som en slags estetisk förebild.

”You have good guitar players. You have great guitar players. Then you have the ones who change the game.”

Och i förordet till Yngwie Malmsteens nyligen utgivna memoarer (Relentless), konstaterar gitarristen Zakk Wylde följande när det gäller Yngwie: ”You have good guitar players. You have great guitar players. Then you have the ones who change the game.”

… eller rent av en symbol för en ungdomsgenerations protest?

Gitarristen som inspiratör, estetisk förebild och stilbildare är inte särskilt oväntad, men kanske kan följande beskrivning som får avsluta den här första delen om gitarrhjälte – begreppet förvåna, då den visar gitarrhjälten i helt annat ljus; Per Notini berättar:

– Det finns gitarrhjältar som verkligen blivit hjältar för stora grupper av människor, till exempel därför att de symboliserat en hel ungdomsgenerations protest (eller kanske en hel samhällsklass´ protest) mot ett konservativt samhälle.

Nästa gång kommer vi gå igenom några av de allra mest omtalade stilbildarna (läs gitarrhjältarna) som kommit att förändrat hur gitarr spelas, samt se på tjejernas roll som gitarrhjältar.

Vi ska också titta närmare på den kritik som uttrycket fått genom åren, och Eric Clapton kommer att berätta om varför han har svårt för att kallas gitarrhjälte.

Och kanske är det så att det egentligen bara handlar om en person som älskar att spela gitarr (oftast väldigt bra, ska tilläggas), men som fått anta en hjältes roll mer eller mindre ofrivilligt – en roll inte alltid lätt att leva upp till.

 

Patrik Ohlsson

 

 

2017-03-13T11:50:59+00:00