Estelle: ”Saker som får mig att känna mig udda”

Min man brukar ibland sucka och säga till mig:

”Du är inte av denna världen”

Man skulle kunna tro att det här är något han säger efter en gudomlig middag som jag tillagat. Eller en fantastisk älskog. Men, jag lovar – det är det inte. Det här är någonting som jag får höra vid tillfällen där han tycker att jag är en ganska besynnerlig kvinna. Och lite svår att ha och göra med. Det här handlar alltså om saker som komplicerar tillvaron, saker som får mig att känna mig udda, inte alls positivt annorlunda eller härligt unik, utan en sådan där person som framstår som lite UFO-aktig. De är:

Deckare på TV – hallå, finns det något mer förutsägbart än det? En mordgåta, bevis som nagelfars och -tidiliduu- ett avslöjande. Gäsp…

Midsommar – finns det egentligen en mer ångestskapande helg? Denna masshysteri som infinner sig då alla bara ska ut på landet eller till skärgården. För vadå? Trängas med andra vid långbord och inmundiga icke-mättande sill, äcklig nubbe och sjunga  töntiga nubbevisor Inte nog med det, sedan ska det, oavsett väderlek kuskas till en majstångs-resning och dansas ”små grodorna” när det regnar småspik eller blåser styv kuling. Inte får man gå och lägga sig när man vill heller. För på kvällen ska det  förstås både grillas och drickas en massa alkohol. Nattsömnen blir allt annat än rekreerande eftersom man tvingas dela rum många andra, som snarkar eller stör på annat sätt. Instängt och varmt blir det också eftersom man måste hålla myggen ute. Jag undrar, vem vaknar egentligen upp på midsommardagen och känner sig utvilad och glad?

Vaniljglass med jordgubbar – Den mest överreklamerade efterrätten av dem alla. Serveras ofta under ångesthelgen nummer 1 – midsommar.

Cirkus – varje gång ett cirkusfölje slår sig ner i förorten där jag bor och barnen börjar tjata känner jag kalla kårar längs ryggraden. Cirkus andas social misär och utanförskap, barn som inte går i skolan och djur som far illa.

clown floatClowner – Inte en enda gång i hela mitt liv har en clown fått mig att skratta. Jag verkar sakna den där genen som tycker att en snubblande figur med bysiga byxor, hängslen, vitt ansikte med rödmålad mun och dito näsa är underhållande. Oavsett om han uppenbarar sig på Mc Donald’s eller Cirkus Scott-manegen.

Sara Larsson hit ”Uncover” – Så fort den låten hörs ryser jag av obehag.  Dels är jag så erbarmligt trött på alla Rihanna-kopior, detta hårda och wail-aktiga sättet att sjunga på, dels minns jag med förskräckelse inslagen om Sara Larsson i programmet ”Jag ska bli en stjärna”.  En mer självupptagen och ego-boostad flicka har sällan skådats på bästa sändningstid. Mina tankar går fortfarande till hennes marginaliserade syster, som då och då framskymtade i programmet. Måtte hon hon må bra i själen och måtte hon ha hittat något att ägna sig åt som inte handlar om hennes syster.

Nu kanske du tycker att jag är en riktig gnällspik. Det är väl bara att skita i midsommar, vaniljglass med jordgubbar och att stänga av radion då ”Uncover” spelas.  Ingen tvingar mig väl att gå på cirkus och hallå, clowner är väl nuförtiden lika sällsynta som näbbstövlar? Och jag håller med, så är det. Det är bara så att livet skulle bli lite enklare om jag kunde vara som det stora flertalet. Normal med andra ord.

Estelle

 

 

 

 

 

 

 

2017-03-13T11:51:11+00:00