Inga ämnen i samhällsdebatten är så infekterade som de om rasism, feminism och islamofobi. För en tid sedan rasade debatten om Tobias Billström och hans uttalande om papperslösa personer. Billström blev rasisten på mångas läppar, inte minst hos folk som ogillar alliansen i allmänhet och Moderaterna i synnerhet.
Jag måste erkänna att jag hade svårt att hänga med i raseriet i den debatten. Javisst, Billström uttalade sig förbannat klantigt och olämpligt, men att göra honom till en rasist kändes uppåt väggarna och ett uttryck för den paranoia och det syndabocksletande som bitvis präglar den offentliga debatten. Det hela tedde sig ännu mer svårbegripligt när det stod klart att Omar Mustafa valdes in som suppleant i Socialdemokraternas partistyrelse vid partiets kongress den 7 april 2013. Var var alla indignerade brösttoner då? Jovisst, det förekom kritiska artiklar i medierna. Och Omar Mustafa får inte sitta kvar i partistyrelsen. Men ändå, hur i hela vägen kunde han hamna där överhuvudtaget? Borde inte antisemitism och en snedvriden kvinnosyn absoluta dörr-stängare till politiskt inflytande hos Socialdemokraterna? Uppenbarligen inte. Nu anklagas Mustafas kritiker för att vara islamofober.
I denna täta diskussionsdimma kommer Nalin Pekguls debattartikel i dagens DN som ett räddande ljus. “Mustafa representerar inte Sveriges muslimer” skriver Pekgul och argumenterar sedan mycket bra för sin sak och ger bland annat Peter Weiderud, som hävdar att Mustafa företräder en stor väljargrupp, svar på tal.
Det är inte första gången som Nalin Pekgul imponerar med sina inlägg i den offentliga debatten kring “heta potatisar”. Hon gör det med stor integritet och god förankring i ämnet. Nalin Pekgul intar därför en plats i Renew Magazines lista över inspirerande personligheter.
Åsa-Mia Fellinger
fellinger@renewmag.se