Hur svårt kan det vara att fixa en välfungerande parkeringsautomat?

Vi lever i en tid av fantastiska möjligheter. Det görs ständigt nya landvinningar inom vetenskaper som till exempel medicin, psykologi och kemi.  Den digitala revolutionen erbjuder mängder av möjligheter. Små kraftfulla chips har revolutionerat sättet att hitta information, kommunicera med varandra och bli underhållna på. Hade någon sagt till mig för tio år sedan att jag skulle kunna lyssna på vilken musik eller radiokanal som helst genom en mobiltelefon, hade jag inte trott på vederbörande. Men jag hade inte heller trott om han/hon hade sagt till mig, att år 2012 kommer parkeringsautomaterna i Stockholm innebära följande:

-att du inte kan använda mynt, utan enbart kort

– en väntetid på nästan en minut innan automaten får kontakt med banken.

– en väntetid på ytterligare en minut eller mer innan parkeringsbiljetten levereras.

– återkommande risk för att kortet fastnar i automaten varpå du tvingas kontakta parkeringsvakten per telefon och vänta ytterligare en stund innan automaten släpper ifrån sig kortet.

– krav på att du checkar ut med kortet innan du lämnar flera av stadens parkeringsplatser. Glömmer du detta – vilket jag är övertygad om att många göra varje dag- blir du debiterad en dygnstaxa trots att du bara har parkerat en timme.

Tro mig, jag tycker inte att allt ska gå med ljusets hastighet. Jag sjunger inte snabbhetens lov ständigt och jämt. Men jösses – i dessa tider ska man väl kunna producera en parkeringsautomat för kort med drägliga väntetider. Hur svårt kan det egentligen vara att få fram en välfungerande P-automat?  Och förresten -varför skippade man de gamla automaterna? De fungerade enligt mitt tycke mycket smidigare. Jag tror inte jag är ensam om att tycka det.

Åsa-Mia Fellinger

fellinger@renewmag.se

 

 

2012-12-14T21:10:15+00:00