Sju filmscener som retar gallfeber på mig

Jag älskar att se på film. Nuförtiden helst hemma i vardagsrummet. Storleken på platt-TV:n och ljudanläggningen gör att film-upplevelsen är lika bra som på bio. Faktiskt bättre när jag tänker på det. Jag slipper ju jobbiga biobeökare som prasslar med godispåsar, snackar högt under filmen och skymmer min sikt.

Jag skulle kunna blogga hur mycket som helst om film och filmscener som jag älskar, men inte idag. Nej, idag kommer jag att göra  tvärtom – jag kommer att ta upp filmsscener som retar gallfeber på mig. Scener som är pinsamt förutsägbara och/eller orealistiska och/eller klichémässiga. Och tyvärr, på tok för vanligt förekommande.

Här kommer mitt urval:

Filmscen 1: Attraktionen ökar mellan filmens kvinnliga och manliga huvudperson. Det är snart dags för deras första ligg. Istället för att antingen skruva upp det erotiska eller att ”lämna” dem när det är dags för älskog, så kommer en scen där paret ligger i badkaret (eller på en skinnfäll) och är omgärdade av mängder av  tända ljus.

Men hallå, hur sannolikt är det att någon skulle…

….ha så många ljus hemma?

….orka tända dem?

…ha tid att tända dem?

…stå ut i värmen som de alstrar?

Och hur orealistiskt är det inte att….

….brandlarmet inte går igång?

….inget fattar eld?

Filmscen 2: Mannen och kvinnan vaknar upp tillsammans för första gången. Vad händer? Jo, de kysser varandra. Eller så ligger de ansikte mot ansikte och pratar förtroligt med varandra. Och verkar lukta hur gott som helst ur munnen. Men hallå, hur realistiskt är det? Inte alls. Som vi alla vet är morgonandedräkten allt annat än kyssvänlig. Inte ens långvarigt gifta gör sådant innan man har borstat tänderna.

Filmscen 3: Huvudpersonen i den amerikanska filmen beger sig till Paris. För att vi tittare VERKLIGEN ska förstå att vi befinner oss i denna stad zoomas Eiffeltornet och/eller Triumfbågen in. Och naturligtvis sveper en baskerprydd man förbi på en cykel i bakgrunden till ackompanjemang av dragspelsmusik á la Edit Piaf.

”Snälla filmproducent, jag är inte korkad!” får jag lust att skrika när jag utsätts för denna scen.

Filmscen 4: Den amerikanska huvudpersonen flyttar eller flyr till Toscana, som enligt den amerikanska klichébilden är ett enda stort paradis bestående av pittoreska byar, eldiga älskare och personer som naturligtvis lever enligt devisen Carpe diem.

Här kommer en vädjan till att filmskapare ”over there” – sluta göra filmer på temat hitta-mig-själv-och-viktiga-värden-i livetfilmer som utspelar sig i Toscana. Det blir ju en garanterad kalkon.

Filmscen 5: Den kvinnliga huvudpersonen skippar trosorna under klänningen.  Ursprunget till denna scen kommer från”Basic instict”. Ni vet, den där scenen när Catherine Tramell (spelad av Sharon Stone) ska in på förhör hos polisen. Curran (Michael Douglas) råka se genom dörrspringa (eller var det i spegeln?) hur hon barrumpad slinker in i en exklusiv kort klänning. Senare på polisstationen zoomas hennes nedre regioner in då hon ändrar sittställning på stolen.

Jag måste hålla med om att detta var ett genialt PR-trick för att öka intresset för filmen. Rykten florerade om att det inte var avsiktligt att zooma in skrevet på Sharon Stone, det råkade bara bli så.  Hursomhelst – tricket bidrog till att ”Basic Instinct” blev en veritabel kioskvältare.

Men om jag nu ska vara lite trist realist- hur troligt är det att en kvinna går med rumpan bar under en tajt klänning. Inte alls, säger jag. Orsaken stavas FLYTNINGAR…

Filmscen 6: Det är dags för bröllop i komedin. Paret står framför altaret och vad dyker upp om inte en kufig präst/vigselförättare, vars stolligheter vi tittare förväntas att skratta åt. Problemet är bara att denna kuf till präst inte alls är rolig, utan ljusår från prästen i filmen ”Fyra bröllop och en begravning”. Det finns bara ett original och det är han. Allt annat blir bara pinsamma kopior.

Filmscen 7:  Andra världskriget pågår, huvudpersonen kommer i kontakt med nazisterna. Hur pratar de? – jo, engelska med stark tysk brytning. Och låter naturligtvis hur korkade som helst.  Varför denna brytning? Ja, uppenbarligen vågar man inte lita på att jag som tittare förstår att nazisterna representerar ondska och mängder av brott mot mänskligheten.

Estelle

 

P.S. Ikväll ska jag titta på det senaste avsnittet av ”Homeland”. Garanterat klichéfritt!

 

 

 

 

 

 

 

2017-03-13T11:51:26+00:00