En studie från Karolinska Institutet visar att beteendeterapi som går ut på att förändra mat- och motionsvanor fungerar mycket bra för barn med kraftig fetma. Men det gäller att behandlingen sätts in i tid, eftersom liknande insatser visat sig ha liten effekt på tonåringar med samma problem.

I studien, som publicerades i vetenskapstidskriften Archives of Pediatrics & Adolescent Medicine i oktober har forskarna utvärderat en behandling som gick ut på att förändra motions- och kostbeteenden hos kraftigt överviktiga barn.

Barnen och tonåringarn som ingick i studien- totalt 643 barn- fick under tre års tid träffa ett team bestående av läkare, psykolog, sjukgymnast, sjuksköterska och dietist på Rikscentrum Barnobesitas vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Stockholm. Behandlingen startades under åren 1998-2006

Resultaten visar att den beteendeförändrande behandlingen hade bra effekt för de yngre barnen, och ännu bättre effekt för de kraftigt överviktiga än de barn som led av måttlig fetma. Men ju äldre barnen blev, desto svårare var det att förändra deras mat- och motionsvanor. För tonåringar med måttlig fetma hade beteendebehandlingen en viss effekt. Men för majoriteten av tonåringarna med kraftig fetma hade den ingen effekt alls.

De flesta av de feta tonåringarna hade problem med vikten redan i lågstadieåldern. Forskarna konstaterar därför att mycket skulle vara vunnet om behandlingen sätts in redan när de överviktiga eller feta barnen är 6-7 år gamla. Tyvärr ser det inte ut så i verkligheten. Enligt en av forskarna, Pernilla Danielsson, visar det nationella registret över barnobesitas, BORIS, att genomsnittsåldern för påbörjad behandling idag är tio år. För många sätts alltså behandlingen in alldeles för sent.

Claude Marcus, som är professor i pediatrik vid Karolinska Institutet, säger i en intervju som publiceras om KI:s hemsida att forskningsresultatet är alarmerande för tonåringar med kraftig fetma eftersom risken för framtida sjukdomar och social utslagning är stor.

Här är länken till “Archives of Pediatrics & Adolescent Medicine”

 

Åsa-Mia Fellinger