Om HQ-kraschen och Pernilla Ström – är verkligen alla kritiker ute och cyklar?

Reflektionen/

I DI Weekend (#44) går det att läsa om Pernilla Ström, som var styrelseledamot i den kraschade HQ-banken. Ström intervjuas av Max Sohl Stjernberg på sin hästgård i Skåne. Det pratas en del om ”hästbranschen”, men framför allt pratas det om HQ bank och den svartlistning som Ström blev utsatt för när Finansinspektionen drog in bankens tillstånd.

Först lite bakgrundsfakta: Pernilla Ström var styrelseledamot i  i HQ AB:s styrelse, moderbolaget till HQ Bank, som i augusti 2010 fick sina tillstånd indragna av Finansinspektionen. Efter HQ Banks kollaps har kritik riktats mot styrelsen vars medlemmar bland annat är föremål för en skadeståndsprocess. Pernilla Ström har riktat hård kritik mot Finansinspektionen, som dels beslutade att dra tillbaka tillståndet för HQ Bank, dels hindrade Ström från styrelseuppdrag i Öhman fonder. Det senare beslutet prövades i Förvaltningsrätten, som dömde till FI:s favör. Pernilla Ström överklagade till Kammarrätten, som i april 2012 rev upp Förvaltningsrättens dom och underkände därmed Finansinspektionens svartlistning av Ström. Beslutet innebär att det är fritt fram för Pernilla Ström att återigen sitta i styrelser för finansbolag.

Det är någonting med intervjun i DI Weekend som provocerar mig. Först har jag svårt att sätta fingret på vad, men efter tag klarnar bilden för mig – det är den fullständiga avsaknaden av självkritik hos en före detta styrelseledamot i en kraschad bank.

Att Finansinspektionens agerade maktfullkomligt och fel när de, utan förhör och specifika anklagelser, hindrade Ström från att sitt i styrelsen för Öhman fonder, står nu klart. Men hur ser det ut i övrigt? Kan det verkligen förhålla sig så att så många högutbildade, begåvade och erfarna personer har så fullständigt fel i sin kritik mot de involverade i HQ bank, däribland Pernilla Ström? Är det verkligen så svart-vitt?

 HQ-kraschen och Pernilla StrömI intervjun i DI Weekend är Pernilla Ströms svar på de kritiska frågar som ställs om HQ-processen av sågande karaktär. För att sammanfatta:

– Nej, styrelsen borde inte ha haft bättre koll på tradingverksamheten

– Nej, styrelsen röstade aldrig med Catharina Lagerstams förslag om att ompröva värderingen av portföljen. Det var överhuvudtaget inget beslutsmöte

– Nej, styrelsen vågade visst säga emot Mats Qviberg.

För cirka ett år sedan läste jag ekonomijournalisten Carolina Neuraths bok Den stora bankhärvan om HQ banks fall. För denna nominerades hon till Guldspaden 2011.  Dessutom utsåg PR-byrån Hallvarsson & Halvarssons Carolina Neurath till Sveriges bästa ekonomijournalist.  För att ta del ännu mer av Pernilla Ströms version av HQ-processen bestämde jag mig för att läsa hennes hq-blogg  I den borde jag väl finna nyanseringar och inslag av eftertankens kranka blekhet, tänkte jag. Men nej, där är förkastandet av all kritik, på många ställen rent av brutal  och bitvis, enligt mitt tycke, snudd på ärekränkande.

(Länk till hq-bloggen)

Att Pernilla Ström är intelligent och har en vass penna råder det inget tvivel om. Men för att ingjuta förtroende hos mig krävs så mycket mer. Det krävs ödmjukhet, nyansering och självreflektion. Och jag hoppas innerligt att allmänheten bjuds på mer av den varan framöver. Annars kommer förtroendet för finansmarknaden att sjunka ännu mer hos mig och många andra. Och det vill väl ingen av de före detta styrelsemedlemmarna i HQ bank? Eller bryr de sig inte?

 

Åsa-Mia Fellinger

fellinger@renewmag.se

 

P.S.  Det är inte utan att jag är lite orolig för att hamna på Ströms shitlist.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2017-03-13T11:51:25+00:00