It´s raining … cats and dogs!!! Maria bloggar från Tanzania

Tanzania behöver regn! De senaste månaderna har det varit bedrövligt torrt. Det har legat decimetertjockt svart lätt lavadamm på hela omgivningen. Majsfälten har stått knastertorra, med vissna, gulbruna stjälkar och små förtorkade majskolvar. Folks skördar har varit katastrofdåliga.
Men i torsdags den 1 november kom regnet, och det med besked! Det störtade ner! Å precis när regnet kom, uppenbarade sig vår adoptivkatt Kisura med en liten unge i munnen. Hon rusade in i huset och sprang in i Sandras rum och lade ner katten på en madrass på golvet (Sandra har i en vecka haft tre svenska kompisar på besök, så hela hennes rum är madrasserat).

Sandra med några av dem ...

Sandra med några av dem …

Review: När vi kom till Arusha i början av augusti sade vi att vi ville ha en katt. Det fanns en liten bedårande, men rädd och bitande, kattunge som vi tog till oss. Sid the Kid, eller Sidney the Kidney som vi kallar henne.

Sidney the Kidney.

Sidney the Kidney.

Det visade sig att Sids mor, Kisura, rymt hemifrån och vägrade återvända dit, så vi började även ge henne lite mat då och då. När vi såg att hon var högst gravid bestämde vi oss för att hon måste få kärlek och massor med mat. Så hon växte och växte, tills hon en dag plötsligt var helslimmad. I tre veckor höll hon ungarna gömda någonstans, kom bara hem för påfyllning av mat och dryck. Tills i fredags när regnet kom, då kom hon med en, två, tre … fyra bedårande små barn. Så plötsligt fanns det sex katter i vårt hushåll. Plus vi själva (sex), plus Sandras besökande vänner Sanja, Amanda och Julia. Femton liv alltså! Plus en sköldpadda, Torsten, som bor ute.

Chui.

Chui.

Sanja och Coco, Amanda och Chess, Julia och Chui och Sandra med Catniss.

Sanja och Coco, Amanda och Chess, Julia och Chui och Sandra med Catniss.

Coco.

Coco.

Chess.

Chess.

Yona med Catniss.

Yona med Catniss.

But what about the dogs? Vi har lovat barnen en hundvalp också, som ska öka på vakthundsstyrkan. Så de senaste månaderna har det tjatats lite lätt om denna hundvalp. Vi har hört rykten om hundvalpar som söker hem, svarat på hundannonser, och fått besök av folk (inklusive hundar) som erbjudit oss valpar, men av olika anledningar har vi inte slagit till. Chäfervalparna erbjöds oss när vi inte hade tid och rottweiler-/chäferblandningen känns lite för farlig för alla småbarn som finns här och vi har varit borta när valpar kommit för försäljning. Men för någon vecka sedan nedkom en av massajgrannarnas hundar (som kommer till stationen och tigger mat) med sex valpar, som alla våra barn blev stormförtjusta i. Vi har låtit meddela att vi är intresserade av en, så vi får se vad det blir av detta.

Två av sex hundvalpar.

Två av sex hundvalpar.

Ruben och nåt som gör honom lycklig ...

Ruben och nåt som gör honom lycklig …

Edina och favoriten.

Edina och favoriten.

En av mina starkaste barndoms-kattminnen hör ihop med lilla Gullan, en av mina många älskade djur jag hade i min kongolesiska barndom. Året var 1970, jag var sju år och började på internatskola i grannlandet Burundi. Separerad från djuren hemma (och föräldrarna förstås …). Det första jag frågade mina föräldrar när de första gången kom och hälsade på en helg var förstås: ”Hur är det med Gullan?”. Med tunga hjärtan berättade de att Gullan var död! Jag yttrade inte ett ord under resten av helgen!

När Mats och jag kom till Tanzania 1994 fick vi en liten kattunge när vi pluggade swahili på Zanzibar. Den exporterade vi till fastlandet via daladala (små läskiga pic-uper med flaken fulla av folk), taxi, båt, flyg och slutligen bil till Habari Maalum-stationen. Stackarn skrek konstant under hela färden, men blev en mycket lycklig liten svart-vit katt vid namn Tri-x (uppkallad efter dåtidens svartvita filmer). Tills den dag då veterinären sade att han borde kastreras. Tri-x hörde detta och sedan den dagen var han försvunnen för alltid.

Vår senaste katthistoria hade vi när vi bodde på Cypern. Min besökande kusin Martina hittade en liten gatukatt som vi tog oss an – och älskade. Tiger. När vi skulle återvända till Sverige drev jag igenom min vilja att importera den till Sverige. Han fick ett pass och ett litet datachip inopererat i pannan, och jag hade fått löfte av kollegan Niclas att han skulle ta med honom på planet till Sverige (då vi själva bilade genom Europa hem). Men det sorgliga inträffade – Tiger blev överkörd strax innan vi flyttade hem.

Katthistorier slutar ju tyvärr ofta sorgligt – men just nu njuter vi av de helt fantastiskt söta små ungarna – Coco, Catniss, Chess och Chui.
Maria

2017-03-13T11:51:27+00:00