Miljöpartiet ute och cyklar med hen

På söndag börjar en ny omgång av succéserien Solsidan. Redan nu vet vi att första avsnittet innehåller en scen där man driver med hen-begreppet. Vi får bland annat se en scen där karaktärerna Anna och Alex sitter på golvet på sitt barns dagis och bevittninar hur man har bytt ut pronomet han mot hen i visan: ”En sockerbagare, hen bor i staden…”

Det var på tiden att någon vågar skämta om hen-fenomenet. Jag har hittills inte gjort annat än skakat på huvudet åt hen-förespråkarna, men nu kan jag inte låta mig bli att ge mig in i debatten.  Jag har under förmiddagen googlat runt och läst i stort sett allt som skrivit i hen-debatten och kan nu konstatera följande – tack och lov finns det några som sätter ner foten, däribland Gunilla Herlitz på DN som vägrar hen-reformera sin tidning. Samtidigt tvingas jag inse faktum att det finns människor som på fullaste allvar tycker att vi bör anamma detta ”könsneutrala” begrepp.  Och som faktiskt tror att man därigenom gör något positivt för både jämställdheten och HBT-rörelsen. Ett av de senaste utspelen kommer från Miljöpartiet, som  blir första riksdagsparti att skriva ”hen” i sitt partiprogram.

”Vi signalerar att vi är ett modernt parti som ser att alla har rätt att få vara sig själva och där man inte ska fastna i könsroller,” säger Yvonne Ruwaida (MP) i en intervju med dagens nyheter (24/9-12).  De har kommit ”långt fram i jämställdhetsfrågor”, menar hon vidare.

Partiets sekreterare, Anders Wallner, tycker att ”språkreformen” (=henreformen) känns nästan lika naturlig som du-reformen.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt detta. Menar han på på fullaste allvar att detta är en reform som går att jämföra med dureformen.

När Anette Skåhlberg,  författare till barnboken ”Känn med hen”, i DN får frågan varför hon tror att  ordet hen väcker så starka reaktioner, svarar hon:

” Folk har nog redan bestämt sig för vad de tycker innan de läser texterna. Sedan handlar det nog i grund och botten om rädslor, att rädslorna läggs i ett ord.”

Att mena att motsåndet mot hen handlar om rädsla är ett ganska vanligt sätt att argumentera från hen-förespråkarna. Om man ifrågasätter/förkastar användningen av hen, anklagas man för att vara antingen rädd, bakåtsträvare, fördomsfull eller upprätthållare av könsnormer.

Jag kan försäkra er om att jag varken är rädd för jämställdhet eller på något vis emot Hbt-personer. Däremot blir jag rädd när genusteoretiska stolligheter blir till politiskt korrekta frågor. Och när kvasidebatter tar bort fokus från viktiga samhällsfrågor, till exempel hur vi ska förbättra den svenska skolan, hur vi ska förhindra att pojkar skippar att plugga vidare efter gymnasiet, hur vi tar hand om våra äldre, hur vi ska minska löne-glappet mellan kvinnor och män m.m.

Miljöpartiets Yvonne Ruwaida  menar att hennes parti har kommit ”långt fram i jämställdhetsfrågor”.  Jag själv tycker att MP fullständigt är ute och cyklar.

 

Åsa-Mia Fellinger

fellinger@renewmag.se

 

 


 

 

 

 

 

2017-03-13T11:51:32+00:00