Skräpmail och ”intermittent förstärkning”

Nästan dagligdags får jag skräpmail av följande slag:

”Good day,
I am contacting you with a good  faith and believing that you are going to assist me in this transaction do not see this email  as one of the scam mails.
My name is Mrs. Mary Edward, my husband name is frank Edward who his business partners assassinated him two weeks ago because of the contract which they did and the
government has pay them $120million dollars his share of 40% of the money they want to seat on it right now I and my two children are under hiding because they are
looking for us, we fly down to london UK  our family attorney notified me yesterday that there is $21.5million dollars which he willed to my name and I am planning to move the money to your country and I and my children will come over to your country for an investment of the money please kindly get back to me for more details
For your assistance for this transaction I will compensate you with 30% of the money, I got your email through my late husband’s file
Reply me on this Email:maryedward244@yahoo.co.uk
Yours sincerely
Mrs. Mary Edward”

De människor som skickar ut sådana här mail måste lida av sysselsättningsbrist. Eller -hemska tanke- har de faktiskt hittat ett sätt att försörja sig på?  Jag har en kompis, som har börjat plugga psykologi på medelålderns höst. Jag pratade med honom igår. Han sa att det måste ligga ”intermittent förstärkning” bakom mailbombarnas beteenden. Que? var min första reaktion. Han förklarade då vad ”intermittenst förstärkning” betyder  – att ett beteende då och då uppmuntras på ett eller annat sätt.

”Jamen det måste ju innebära att vissa personer går på dessa korkade mail?” sa jag med rösten nära falsett

”Javisst  är det så. De skickar sina adress- och kontouppgifter och blir förr eller senare utsatta för någon form av bedrägeri”, svarade han lugnt och milt. (Jag vet inte om jag ska tolka hans tonläge som att han är nöjd med tillvaron eller att han har antagit ett ”shrink”-manér. Förr var han ganska hetsig i konversationen.)

”Det är synd om människorna”, sa jag och kände mig plötsligt lite allmänbildad. Jösses, en Strindbergreferens!

”Ja, det är det” sa han och skrattade. Om det var åt mitt försök till intellektualism, vet jag inte. Jag får fråga honom nästa gång vi talas vid.

Pax Vobiscum

Estelle

 

 

 

 

 

 

2017-03-13T11:51:33+00:00