The high line – populär promenad på Manhattan tio meter upp i luften

 

Bild från www.thehighline.org

Bild från www.thehighline.org

The high line.

Man kan säga att det är tack vare skådespelaren Edward Nordon, kläddesignern Diane von Furstenberg och David Bowie som  många turister och ännu fler New York-bor numera tar sin kaffe i handen och väljer att promenera på en tågräls tio meter upp i luften. 

Vi ville inte vara sämre och åkte till The High Line för att ta reda på vad som är så speciellt med det gamla spåret.

Här kan du läsa om Chelsea Market som ligger nära The High Line.

 

Men, låt oss  börja från början.

The High Line byggdes på 1930-talet, som en del av ett offentligt-privatvägprojekt som kallade The West Side improvement. Poängen var att ta bort farliga tåg från marken i industriområdet, som på den tiden bestod av en skön samling hästar, bilar och människor på gatorna.

Röran var till och med så illa att 10:de Avenyn gick under namnet ”dödsavenyn” där speciella ryttare fick rida framför tågen och vifta med flaggor för att varna –  så kallade West Side Cowboys.

 

 

 

För att komma runt problemet valde man till slut att istället  lyfta upp godstrafiken 3o meter upp i luften och The High Line var skapad.

Spåren skulle inte gå direkt ovanför avenyerna utan ringlade sig mellan byggnader och  sammanlänkades sedan direkt med fabrikerna och lagren i stan. Vid den här tiden fraktade man mest mjölk, kött och råvaror utan att störa gatutrafiken.

Rostig räls har blivit The high line

1980  slutade man använda rälsen och sedan stod den mest och förföll, tills en grupp människor började engagera sig för det rostiga gamla spåret, som visserligen var för dyrt att montera ner men ändå skulle ur vägen.  Journalisten Joshua David och konstnären Robert Hammond startade  då Friends of The High Line och samlade ihop nästan en halv miljon kronor för att kunna stämma New Yorks förre borgmästare Rudolph Giuliani för hans rivningsbeslut. De förlorade i rätten men fick istället med sig skådespelaren Edward Norton och designern Diane von Furstenberg med på tåget (förlåt) och snart var  nya borgmästaren Bloomberg också positiv. Projektet att snygga till rälsen tog fart och inte blev den mindre populär när David Bowie bestämde sig för att ordna musikfestival i anknytning .

 

 

 

Diane har för övrig sitt showroom precis kant i kant med parken.

Tillsammans med New Yorks stad drog de istället igång ett projekt för att göra om rälsen till en park och, japp, nu har det blivit en av New Yorks populärare turistattraktioner.

 

Här berättar Edvard Norton varför han gav sig in i projektet.

 

Det som gör den här promenaden så charmig är att arkitekterna  på flera ställen låtit rälsen vara kvar så det rostiga skenorna bryter fram där man promenerar en bra bit ovanför gatorna. På flera ställen är det parkbänkar, och ännu bättre, en typ av stora solstolar i trä där jag ser flera stycken ligga och ta en eftermiddagslur.

Den gamla godsjärn­vägen löper längs med västra Manhattan, från Gansevoort street över Meatpacking District, Chelsea och Hell’s Kitchen ända upp till 30:e gatan. New Yorks nya stadspark ringlar fram mellan konstgallerier och lyxiga bostadshus signerade av den internationella arkitekt­elitens främsta namn och inte långt därifrån ser man Hudsonfloden, som just den här dagen, bjuder på en ganska kylig bris.

 

 

I början var fastighetsägarna i kvarteret inte särskilt nöjda med det nya projektet, men när de såg hur  arkitektbyrån Diller Scofidio + Renfros förvandling av den gamla trista rälsen fick folk att hitta till området sköt också huspriserna i höjden. Åttiotalets sjaviga kvarter med förrådsbyggnader, bilverkstäder och transvestiter var ett minne blott.

I dag ligger Chelsea Market granne med områdets första stora konstgalleri Dia Art Foundation plus en mängd  modeaffärer och konstutställningar, för att inte tala om  påkostade restauranger som Morimoto, Craftsteak och Del Posto.

Ok, men vad är inte bra då?

Tja, det hade varit trevligt och kunna köpa en kaffe eller något att äta när det nu ändå finns så många ställen man kan sitta på och titta ut över det gamla industridistriktet. Sedan trodde jag nog att den skulle vara längre. Det tar inte jättelång tid innan man är framme vid vändpunkten och får gå tillbaks.

Men visst, dödsavenyn har blivit minst sagt levande, tack vare några goda idéer och smart marknadsföring.

 

Johanna Litsgård Lebourne

johanna.lebourne@renewmag.se

 

 

2017-03-13T11:51:36+00:00