Gripande om Ingrid Betancourts fångenskap

Även tystnaden har ett slut av Ingrid Betancourt

Íngrid Betancourt föddes i Bogotá 1961 men växte upp i Frankrike. Vid trettiotvå års ålder återvände hon till Colombia och blev politisk ledare för landets gröna parti. Under valrörlesen 2002 blev hon kidnappad av den marxoistiska Farc-gerillan och hölls som gisslan i sex och ett halvt år, djupt inne i Amazona djungel. Den andra juli 2008 blev hon tillsammans med fjorton andra i gisslan fritagen av colombianska säkerhetsstyrkor, som lurade FARC att tro att de tillhörde Röda Korset.

Det var med bävan som jag började läsa Ingrid Betancours skildring av sina år som gisslan hos FARC-gerillan. Jag visste ju att biografin, som är rena tegelstenen, skulle innehålla ideliga skildringar av vad mänsklig ondska kan åstadkomma.  Och naturligtvis gör den det – det är kränkningar, mobbning, undernäring, halskedjor, ändlösa färder till fots i Amazona djungler, vidriga insekter, malaria, leversjukdom och mycket mer. Men vad ”Även tystnaden tar slut” främst är, så är det en oerhört gripande skildring av kampen för överlevnad. En kamp där vänskap, trofasthet och integritet övervinner allt.

”Jag var fastkedjad runt halsen vid ett träd, fråntagen all frihet, friheten att röra sig, att sitta ner, att resa sig upp; friheten att prata eller att tiga; friheten att dricka eller att äta; till och med det mest grundläggande, att värna sina kroppsliga behov. Jag blev – efter alla år – medveten om att man likväl bevarar det allra mest värdefulla, friheten som ingen någonsin kan ta ifrån en: friheten att bestämma vem man vill vara.”

Att läsa Även tystnande har ett slut är mycket omskakande, men också oerhört inspirerande. Ingrid Betancour har, i likhet med Nelson Mandela, mycket att lära mänskligheten.

2017-03-13T11:51:35+00:00