Trenden som inte har nått Stockholm – Estelle bloggar

24 juli 

När jag låg och drog mig i sängen i morse kom jag att tänka på olika trender, framför allt trender som inte har nått Stockholm. Kunde inte komma på någon. Jo, en – trenden att i sociala sammanhang bära på sina barn. Sina egna förstås. För att visa upp dem, förmodar jag. Och kanske för att visa, att det här gulliga barnet minsann är mitt.  Kändisar gör det gärna, forna toppmodeller som till exempel Cindy Crawford (hon som skapade trafikkaos i stan under decembermånaden 1991 genom att göra reklam för HM:s underkläder). I skvaller-pressen syns hon bära på sina barn (sanslöst vackra förstås) trots att de sedan länge uppnått gå-själv-åldern.

Nu är det 2000-talets mest hajpade personer som hakat på trenden – fotbollsstjärnorna. De manliga förstås. När Spaniens landslag hade mottagit segerbucklan i EM sågs idoler som Torres och Ramos bära runt på sina barn nere på arenan.   Bilderna kablades ut över hela Europa och jag antar att trenden därmed även kommer till Stockholm. Snart ser vi stans kändisar komma kånkande på sina gå-kapabla barn. Det börjar kanske med Dif:arna och AIK:arna och TV4-kvinnorna. Sedan hakar vi andra på.

 

22 juli

Har jag berättat att jag funderar på att börja plugga till hösten? Nej, tänkte väl det. Hursomhelst, jag har sökt in på en enstaka kurs vid Stockholms universitet.

Eftersom jag är runt 40 år är jag inte riktigt updaterad på den digitala världens spridning inom samhällets alla områden. Jag var därför helt övertygad om att antagningsbeskedet från skulle skickas via traditionell post. Så därför väntade och väntade jag på dagens brevskörd. Men inget brev kom. Jag förbannade brevbäraren, jag förbannade Posten. Och jag förbannade mig själv för att ha skickat in en ogiltig ansökan fastän jag innerst inne visste att jag inte hade gjort det.

Så plötsligt slog det mig, att jag kanske borde gå in på den där sajten jag var inne på när jag sökte kursen. Och voilá, där fanns beskedet – jag hade kommit in.

Nu ältar jag huruvida jag ska tacka tacka ja. Kommer jag att hinna åka ut till universitetet 2-3 gånger i veckan? Och så måste jag erkänna att djupt djupt inom mig är jag orolig för att jag kommer att utmärka mig p.g.a. min höga ålder. Är jag pinsam som börjar plugga igen? Varför kan jag aldrig nöja mig med det jag kan och liksom slå till ro?

Förmodligen dags för ”jordbgubbsfilosofin”. Jag kan bara gå in med det jag har – mina 40 år och rynkor. Och all min visdom. Nej, fy så pretto och klichémässigt det lät.

21 juli

Lyssnade på ett sommarprogram idag (P1 Podradio – I love you). Petter Stordalen var värd. Han pratade om sin ”jordgubbsfilosofi”, vars budskap är att man inte kan sälja andra jordgubbar än dem man har. Att älta vad andra har är alltså bara slöseri med tid. istället bör man göra det bästa av den egna situationen, det man själv har.  Kan låta självklart, men ack så svårt. Men jag ska härmed försöka leva efter ”jordgubbsfilosofin”. Jag kommer att rapportera om hur det går.


18 juli

Det märks att det är semestertider i stan. Stockholmarna har flytt staden, som i stället intagits av turister. Men, stopp och belägg! Inte alla stockholmare. Sommarjobbande ungdomar finns kvar liksom de som  (klokt nog med tanke på det usla vädret) tar ut sin semester i slutet av sommaren. Och så naturligtvis alla de som inte har råd att åka bort. Och de är många, särskilt i vissa förorter. Stockholm är, som du säkert känner till, mycket segregerat. Och om det är någon gång som segregationen märks så är det sommartid. Välavlönade stockholmare – och de är många till antalet- flyr asfaltsdjungeln för residensen i skärgården eller skåne. Eller/och så tillbringar man veckor utomlands. Förorten som jag bor i – en trevlig villastad med närhet till vatten och skog – är nästan folktom under juli och början på augusti. Trots att det är hur vackert och mysigt som helst här. Och trots att de flesta äger villa med trädgård. De mindre bemedlade stockholmarna måste vända på kronorma för att ha råd att unna sig en fika på stan och glass till barnen. Djupt orättvist.  Som så mycket annat i livet.

Pax vobiscum

Estelle

_____________________________________

2017-03-13T11:51:39+00:00