Rafting i Österrike och löpning i branta backar

Några dagar återstår nu av fyra veckors semester och vältrandet i semesterledighetens oas går snart mot sitt slut. Förvisso kommer jag att jobba en vecka för att därefter vara pappaledig en vecka, så en helt ångestfylld semesterseparation blir det nog inte på söndag kväll.  Någon större dos av semesterlöpning har det tyvärr inte blivit på grund av en ömmande hälsena. I skrivande stund känns det nu bättre och efter nästan två veckors vila från löparskorna så vill jag komma igång igen. Känner några som har uppsökt sjukgymnaster och ortopeder för liknande besvär. I flera av dessa fall har vila ordinerats under 6-7 veckor. Hoppas verkligen att jag inte hamnar där – vore ju dessutom lite frustrerande så här i början då jag fått äran av RM att blogga om min träningsresa mot nästa års Sthlm Marathon.

Naturligtvis vore det mindre smart att inte gå till någon proffsbedömare om senan fortsätter att krångla. Det jag känner till angående det här med löpning och hälseneinflammationer är att det är relativt vanligt bland långdistansare. Vad jag också känner till är att hälsenan inte är särskilt töjbar och detta måste vara en anledning till att den lätt kan smälla av om oturen är framme. Vid intensiv löpträning blir vadmusklerna ofta styva och korta. Detta ökar spänningen i hälsenan vilket kan bädda för en inflammation. Vi har en crosstrainer hemma och detta blir ett bra träningsalternativ. Det gäller att ta det försiktigt, styrketräna vaderna och regelbundet stretcha dem. Att styrketräna vaderna har jag börjat göra några gånger varje dag genom tåhävningar i vår trappa. Ska också närmaste tiden undvika långa pass. För mig är långa pass längre än15 kmeller mer än 90 minuters löpning. I en löpartidning stod det om vattenlöpning. Testade detta vid några tillfällen i inomhuspoolen på det hotell familjen och jag bodde på när vi för några veckor sedan var i Österrike . Det är jobbigt och säkert ett effektivt träningsalternativ men väldigt långtråkigt.

 

Roligare med vatten i Österrike var rafting. Man är några stycken iklädd våtdräkt, hjälm och flytvästar som sitter i en gummiflotte, kämpande med varsin åra mot vågor på strömmande flodforsar där smältvattnet ligger runt 5-7 grader från de alpiska snörika bergstopparna. Floden bjöd på små vattenfallsliknande vågor och det skvätte på ordentligt. Vi gjorde två turer. Vi hade en guide och ledare med oss som alltid satt längst bak och använde sin åra för att styra. Vi satt på kanten av båten, sjungande och tjoande av den extremsportliga upphetsningen. Vattnet strömmade vilt och snabbt och på så vis även armarna. Österrikevistelsen som varade i sju dagar gav vackra bilder på näthinnan med betande getter och kor på sluttningar som gav gräs och grönområden den där perfekta lystern i vackra kontraster mot vattenfall och bergstoppar. Jag var ute vid två tillfällen och joggade. Bägge gångerna uppför ca 4-5 kmpå serpentinliknande vägar. Flåset kom ganska snabbt på grund av den tunna luften.

Det är väl ingen vild gissning att Österrike i första hand är ett turistmål på vintern men jag kan varmt rekommendera att även åka dit under sommarperioden. Vi bodde i Matrei som så många andra ställen är en idyllisk skidort. På hemväg stannade vi under två dagar vi till i Rothenburg i Södra Tyskland. En vacker stad som innanför sin gamla ringmur fortfarande har kvar hus och byggnader i originalskick från medeltiden.

Tillbaka i Trelleborg igen och uppackad från bilsemestern så ställde jag mig på löpbandet vid två tillfällen och körde 40 minuters pass. Har använt löpbandet mer och mer senaste året. Vi har ett sådant stående i vårt gästrum.   Man kan justera bandet med lutning och det är perfekt att köra backintervaller. Tempot på löpbandet motsvarar inte samma fart som vid utomhusträning. Man slipper ju luftmotstånd och för motsvarande fart som utomhus bör man springa med viss lutning. Man svettas floder och det är smidigt att ha bandet att tillgå då mat och dusch alltid är nära eller när snöstormarna når Skåne i vinter.

 

Övriga träningspass under semesterperioden har skett genom ett kontinuerligt trädgårdsarbete. Har aldrig varit typen som har sett tjusningen med att använda trädgården för ro i tanke, att ha en bit mark för att älska och försköna – tills nu! Jag har krattat, klippt, grävt, planterat och byggt blomsterlådor. Varje kväll har jag somnat ganska nöjd då jag dag för dag insett att det går och förändra en trädgård med enkla medel. Det räcker ibland att göra en gräskant rak, skrapa bort mossa mellan stenarna eller att lägga singlesten intill garageuppfarten. Tar med mig trädgårdslyckan in i framtiden för att på en lika lyckosam känsla bli kvitt min hälsena.

2017-03-13T11:51:39+00:00