Estelle bloggar om tröttsam mäklarjargong och vanligt tugg i Stockholm

17 april

Har hostat sönder min nattsömn. Och haft lite ångest – om det nu kallas för det. Nej, ordet älta passar nog bättre. För det var precis det jag gjorde. Jag ältade om och om igen hur jag ska kunna undvika att dras in i en grej som rör ett av mina barns alla fritidsaktiviteter.

Jag är ju en sådan där engagerad och modern idrottsmamma – jag skjutsar, hämtar, bokar kurser/tävlingar/matcher/etc, hejar på, fixar saft  med mera. Alltså var det självklart att åka till mötet som min sons golfklubb hade kallat till. Trots att jag inte alls hade lust. Eller tid. Jag fick förstås stressa dit. När jag, några minuter sen, anlände satt ett gäng mer eller mindre hugade personer runt ett bord. Det bjöds på bryggkaffe och kanelbullar från ICA. Efter en stund förstod jag vad mötet egentligen handlade om – att rekrytera frivilliga till klubbens knatte-, junior-, dam, herr- och nybörjarverksamhet.  Dags att ställa upp igen med andra ord. Någonstans inom mig är detta självklart. Jag vet hur viktigt det är med frivilliga insatser  för att våra idrottsföreningar och klubbar ska kunna blomstra.Men hur sjutton ska jag hinna med det? Och orka? Jag som inte ens tycker att golf är särskilt kul… Men jag vill ju ändå stötta det som mina barn håller på med. Jag kanske kan….  Stopp!!

Nu till något helt annat, något som jag tror är så symtomatiskt för oss stockholmare – vårt ständiga snack om vissa saker. Jag döper det härmed till stockholmssurret. När golftränaren föreslog att vi skulle presentera oss för varandra på mötet drog stockholmsurret igång- om var man bor i stan och vad man jobbar med. Hur relevant var den informationen på ett golfklubbsmöte? Inte alls, såklart. Men vi stockholmare kan liksom inte låta bli att snacka om det där. Tack och lov blev det aldrig något prat om hur man bor, vilket det annars brukar bli. Det berodde förmodligen på att snittåldern bland oss på mötet var hög. Yngre stockholmare är  annars helt fixerade vid att prata om hur man bor: i-första-hand eller i-andra-hand, i hyresrätt eller bostadsrätt, innanför eller utanför tullarna.  Andra samtalsämnen som är så typiska för stockholmare är:

Under vänta-barnfasen: vilket BB man ska föda på.

Småbarnsfas 1: Dagis, dagis och åter dagis. Om man har fått plats eller inte. Om man står på kö. Och hur det är med personaltätheten på dagiset.  Bor man i innerstan, snackas det dessutom om vilka skolar man satt sina ungar i kö till.

Småbarnsfas 2: Vilken förort man ska flytta till. Hur höga huspriserna är.

Större barn-fasen: vilket högstadium eller gymnasium ens barn ska välja.

Inför sommaren-fasen: Vad man ska göra på semestern.

Åter-till-jobbet-fasen: Vad man har gjort under semestern.Och- när hösten dragit igång på allvar – vad man ska göra på höstlovet.

Vilka ämnen som det surras om när barnen är utflugna, känner jag inte till. Men jag lär nog bli både upplyst och indragen i det. Om jag inte vågar-vägra-stockholmssurret. Jag gjorde det igår kväll. Jag sa inte ett ord om vare sig mitt jobb eller var jag bor.

Så det så.

 

14 april

Vaknar med halsont och huvudvärk. Åh nej. Jag som äntligen har lyckats bjuda familjen H på middag. Nåväl, inget annat att göra än att avboka. Jag messar. Kanske inte så trevligt, men jag orkar inte prata med dem.  Eller med någon faktiskt.  Släpar mig ner till köket.  Tar en Ipren. Matlusten är som bortblåst, men lite te med honung lockar. Och är nog bra för halsen.

DN ligger som vanligt spridd över köksbordet, men även något annat… SvD. Tackar, tackar, tänker jag. Tidningsbudet har uppenbarligen råkat göra fel i morse. Men en trevligt fel, den här gången. Jag läser mer än gärna både DN:s och Svenskans lördagsnummer. Men så ser jag att det inte är vanliga SvD , utan något annat – ett magasin som de håller på att lansera under parollen ”Ny tidning om boende & livsstil”. Åh nej, inte ett sådant magasin igen, suckar jag. Hur många finns det nu egentligen? På tok för många, är mitt svar.

Jag är så oerhört trött på alla dessa inredningsmagasin,inredningsartiklar, inredningsprogram, coffee-tables-böcker med exklusiva vindsvåningar, annonser om festbord  etc. Jag vill inte veta någonting om paretsi, som inrett sin lägenhet .  Jag struntar alltså i att paret Högbom under en resa i Californien fick ”upp ögonen för den amerikanska modernismen och dess tidlösa estetik”.  De inspirerar mig inte alla.  Tvärtom. Jag struntar i deras ”villa Casa Högbom” allt det ljusa och fräscha och deras påklistrade mingel i köket, där han fixar en drink åt henne.  Och nej, tro mig – jag blir inte avundsjuk, bara trött. Det där livet som man försöker få oss att tro att det finns – det ljusa och fräscha- är lika trovärdigt som annonskampanjerna för antirynk-crèmer.

Jag bläddrar vidare,  kommer till magasinets bostadsannonser. Ännu ett utjatat tema, men konstigt nog fortfarande…jag letar efter rätt ord…. fascinerande. Det som fascinerar är:

Det pompösa och språket:

”Magnifik sjötomt”, ”Magnifik jugendvilla”, ”Magnifikt sydvästläge”  ”Magnifika trapphus”. Snälla, använd synonymer.

”Segelbåtsdjup”

”En naturlig förlängning av de sociala ytorna.”  Så pretto…

De barockt höga priserna, ibland så höga att de bara fås ”På förfrågan”. Vilka summor handlar det om då? 50 miljoner eller?

De skamlösa statusmarkeringarna. Det refereras till Båstad, premiumsegment, Wall-street, jakt, hästgårdar, tennis (I Båstad förstås) m.m.

Bilderna på mäklarna:  Varför syns de mer och mer på bild? Och på större bilder? Av se-på-mig-skäl? För inte kan de väl tro att de ser förtroendeingivande ut? I mitt tycke ser de flesta, med några få undantag,  ut som dryga spolingar/stekare, de svarta kavajerna till trots. Det vore det betydligt mer förtroendeingivande om de höll  sig i bakgrunden, och istället lät lägenheten eller villan, förlåt – majestätiska egendom – stå i centrum. Det skulle vara, på ren mäklarprosa, stilrent, pietetsfullt, förstklassigt och tilltalande. Något för den kräsne säljaren. Och den som avyttrar sitt unika Penthouse med New York-känsla.

____________________________________________

Om du vill läsa Estelles tidigare blogginlägg, klicka:Här

____________________________________________

2017-03-13T11:51:53+00:00