Anna bloggar från paradiset – Whitsunday islands

”Whitsunday islands”

Mina vanner, jag har varit i paradiset! Nu ar det sa att Airlie Beach ar ett paradis i sig men det gar inte riktigt att mata sig med att vara pa en bat och segla runt pa den topp fem vackraste platsen i varlden.

 

Vi blev upphamtade av en harlig bat med tva krulltottar som personal och en ruggsliten kapten som sedan puffade ivag med oss i full fart ut pa havet. Av okanda anledningar har en bat stallts in sa vi ar fler an vad det brukar vara vilket senare kommer att markas pa maten och lite annat men som inte stor mig och josse namnvart. Vi ar i paradiset, man klagar inte pa paradiset. Men klaga gjorde desto mer en hog av vara medresenarer som (tyvarr maste jag saga eftersom det ger en trist fordom ett ansikte) var lite aldre an de runt de tjugo.

 

 

Men som sagt vi kom fram till den vackraste on jag nagonsin har sagt och i samma sekund som vi har checkat in borjar det tyvarr att REGNA. Alltsa det ska inte regna nar man ar i Whitsunday. Men vi fick bra middag, ett fint rum och alla var nojda med det. kanns helt okej nar man vaknar till soluppgangen och ater frukost med havet som utsikt. De foljande tva dagarna har vi glassat runt pa en bat, snorklat, akt till Whithaven beach (en av de vackraste stranderna med den vitaste sanden i hela varlden) och solat pa ett batdack. Valdigt glassigt och lyxigt allting. Utom kanske upplevelsen nar vi flog fram pa ett stormigt hav den forsta dagen och vattnet forsade upp over dack. Fascinerande och kul tyckte jag. inte lika roligt tyckte de sex stycken som hangde over relingen och kraktes i ett par timmar. Nu ar vi tillbaka i Airlie, imorgon aker vi till Townsville och jag ar sonderbrand. Kontenta = Livet pa en pinne!
”Drunkness and excitement”

Eftersom jag och josse inte var i det basta skicket hade vi en lugn kvall och stannade hemma. Nagra fler som borde gjort det var tva engelska tjejer i vart rum. En hollandska och en belgisk tjej sov precis som oss nar tre belgiska killar smog in efter en kvall ute. Allting gott. Snart nog ragglar en av engelskorna in och drasar ner i sangen och somnar. Jag somnar nojt om med en svag lukt av McDonalds stickande i nasan.

 

Men sjalvklart vaknar jag nagra minuter senare av ett ganska vidrigt harklande. Inom endast en meter av mitt lilla kamerabatteri som lag och laddade kraks flickan over hela golvet och hanger over sangkanten som om hennes liv hangde pa det. och upp flyger de tre killarna. Jag har aldrig varit med om nagot liknande i hela mitt liv. Vi andra lag latt bestorta i vara sangar medan de sprang runt och pysslade med papper, papperskorgar, blota handdukar och vattenflaskor. De bar henne ut, de bar in henne, de masserade henne. Hennes kompi satt brevid och sag ut som en liten flicka med operation ”foralder” pagick. Nar en stackars kille pa bruten engelsk upprepade ”Can you please please stop spitting me in my face” kande jag att Belgien ar landet av sma rara anglar.

 

Tillbaka till förstasidan.

Läs mer från Annas blogg.

Här kan du följa Emma som bloggar från Malmö.

Här kan du följa redaktionens blogg från New York

Här kan du följa Lisa Clefbergs blogg från Chile

Här kan du följa Marion Kullbergs blogg från San Francisco

Andra resetips.

 

2017-03-13T11:51:59+00:00