På reportageresa till New York med 25 elever

Bloggar om reportageresa till New York.

 

 

 

 

 

 

 

Populär promenad på Manhattan – tio meter upp i luften

 

 

Bild från www.thehighline.org

Man kan säga att det är tack vare skådespelaren Edward Nordon, kläddesignern Diane von Furstenberg och David Bowie som  många turister och ännu fler New York-bor numera tar sin kaffe i handen och väljer att promenera på en tågräls tio meter upp i luften. 

Vi ville inte vara sämre och åkte till The High Line för att ta reda på vad som är så speciellt med det gamla spåret.

Här kan du läsa om Chelsea Market som ligger nära The High Line.

 

Men, låt oss  börja från början.

The High Line byggdes på 1930-talet, som en del av ett offentligt-privatvägprojekt som kallade The West Side improvement. Poängen var att ta bort farliga tåg från marken i industriområdet, som på den tiden bestod av en skön samling hästar, bilar och människor på gatorna.

Röran var till och med så illa att 10:de Avenyn gick under namnet ”dödsavenyn” där speciella ryttare fick rida framför tågen och vifta med flaggor för att varna –  så kallade West Side Cowboys.

 

 

För att komma runt problemet valde man till slut att istället  lyfta upp godstrafiken 3o meter upp i luften och The High Line var skapad.

Spåren skulle inte gå direkt ovanför avenyerna utan ringlade sig mellan byggnader och  sammanlänkades sedan direkt med fabrikerna och lagren i stan. Vid den här tiden fraktade man mest mjölk, kött och råvaror utan att störa gatutrafiken.

Rostig räls

1980  slutade man använda rälsen och sedan stod den mest och förföll, tills en grupp människor började engagera sig för det rostiga gamla spåret, som visserligen var för dyrt att montera ner men ändå skulle ur vägen.  Journalisten Joshua David och konstnären Robert Hammond startade  då Friends of The High Line och samlade ihop nästan en halv miljon kronor för att kunna stämma New Yorks förre borgmästare Rudolph Giuliani för hans rivningsbeslut. De förlorade i rätten men fick istället med sig skådespelaren Edward Norton och designern Diane von Furstenberg med på tåget (förlåt) och snart var  nya borgmästaren Bloomberg också positiv. Projektet att snygga till rälsen tog fart och inte blev den mindre populär när David Bowie bestämde sig för att ordna musikfestival i anknytning .

 

 

 

Diane har för övrig sitt showroom precis kant i kant med parken.

Tillsammans med New Yorks stad drog de istället igång ett projekt för att göra om rälsen till en park och, japp, nu har det blivit en av New Yorks populärare turistattraktioner.

 

 

 

Det som gör den här promenaden så charmig är att arkitekterna  på flera ställen låtit rälsen vara kvar så det rostiga skenorna bryter fram där man promenerar en bra bit ovanför gatorna. På flera ställen är det parkbänkar, och ännu bättre, en typ av stora solstolar i trä där jag ser flera stycken ligga och ta en eftermiddagslur.

Den gamla godsjärn­vägen löper längs med västra Manhattan, från Gansevoort street över Meatpacking District, Chelsea och Hell’s Kitchen ända upp till 30:e gatan. New Yorks nya stadspark ringlar fram mellan konstgallerier och lyxiga bostadshus signerade av den internationella arkitekt­elitens främsta namn och inte långt därifrån ser man Hudsonfloden, som just den här dagen, bjuder på en ganska kylig bris.

 

 

I början var fastighetsägarna i kvarteret inte särskilt nöjda med det nya projektet, men när de såg hur  arkitektbyrånDiller Scofidio + Renfros förvandling av den gamla trista rälsen fick folk att hitta till området sköt också huspriserna i höjden. Åttiotalets sjaviga kvarter med förrådsbyggnader, bilverkstäder och transvestiter var ett minne blott.

I dag ligger Chelsea Market granne med områdets första stora konstgalleri Dia Art Foundation plus en mängd  modeaffärer och konstutställningar, för att inte tala om  påkostade restauranger som MorimotoCraftsteak och Del Posto.

Ok, men vad är inte bra då?

Tja, det hade varit trevligt och kunna köpa en kaffe eller något att äta när det nu ändå finns så många ställen man kan sitta på och titta ut över det gamla industridistriktet. Sedan trodde jag nog att den skulle vara längre. Det tar inte jättelång tid innan man är framme vid vändpunkten och får gå tillbaks.

Men visst, dödsavenyn har blivit minst sagt levande, tack vare några goda idéer och smart marknadsföring.

 

 

 

 

 

 

 

Chelsea Market – NY:s hetaste ställe för njutare och medieföretag

 

 

 

 

Jag hittar Chelsea Market av en slump, inte för att de inte är duktiga på att göra reklam, tvärtom, utan för att jag helt enkelt gjort min research lite dåligt. När jag sista dagen i New York loggar in på den lokala Starbucks WiFi (Fantastiskt med gratis lina på alla kaffeställen när man är ute och går på Manhattan. Tack.) gör jag det för att hitta vägen till The High Line, ett av New Yorks senaste turistattraktioner. Men på vägen från tunnelbanan springer jag plötsligt på Chelsea Market och det visar sig sedan bli dagens plus i kanten.

När man kliver in genom dörrarna till det före detta bageriekonsortiet  är det som att komma in i en värld där njutning och det genuina ligger högst på listan. Hit går man inte för att köpa mjölk och bröd om det inte ska vara i snygga flaskor från sekelskiftet, nej här ska det smakas på ostar, väljas bland olivoljor från alla världens hörn och njutas av en långlunch på till exempel Friedmans Lunch.

Historien berättar. I slutet av förra sekelskiftet bestämde sig åtta större bagerier på östkusten för att gå samman och bilda New York Biscuit Company som tävlade mot ett annat konsortium, the American Biscuit and Manufacturing Company i Chicago.

The New York Biscuit Company började genast bygga ett komplex i romersk stil med sex våningar bagerier på östra sidan av 10th avenyn, som löper från 15 till 16 gatan, designad av Romeyn & Stever. Rivaliteten bland bagerierna var förödande och till slut, år 1898, gick de två större grupperna tillsammans för att bilda det nationella Biscuit Company, som snart stod för hälften av kexproduktionen i hela USA. Några av vaniljkexen finns fortfarande på marknaden.

Här kan du läsa mer.

 

 

 

Men nu förtiden har det här blivit ett hett kvarter för medieföretag. Här hittar man produktionsbolag som  Oxygen NetworkFood Network, Mr Youth, MLB.comEMI Music Publishing och den lokala New York City  kabelstationen NY1. Nyligen flyttade även Google in huset vilket man snabbt blir varse när det är dags att leta reda på WiFi uppkopplingen för att checka in på Facebook.

Ja, jag vet att det är lite fånigt att berätta för alla exakt var man är hela tiden, men är man på Chelsea Market, NY, så känns det ändå lite mer hot än Ica Ålsten.

Det känns som att utvecklarna av Chelsea Market tänkt till ordentligt när det gäller både tillgång och efterfrågan. Här uppmuntras till ett symbiotiskt förhållande mellan hyresgäster och leverantörer, krögarna får färska ingredienser så som skaldjur, grönsaker, frukt och kött direkt från butiken bredvid. Dessutom ger TV-bolagen i samma byggnad uppmärksamhet i medierna till platsen och de företag som finns där. Inte helt fel kan man tänka.

Inte långt från Chelsea ligger  The High Line, en park som skapats på ett övergivet förhöjt järnvägsspår och som blivit ett populärt promenadstråk. Kan behövas efter de rejäla luncherna som serveras inne på marknaden.

Min eftermiddag går åt till att strosa runt mellan de olika affärerna och äta lunch på den stora inomhusgatan samtidigt som jag lyssnar på jazz och tittar på när världen passerar. Här hittar du alla, hippt it-folk, turister, dräkttjejerna, en och annan kostym och de som verkar mest hemmastadda. Som den lilla damens som sitter och löser New York Times sudoko vid ett bord intill, killen med lapptoppen och en cupcake inte långt därifrån och småbarnsfamiljen som äter soppa och sushi. Det hela känns ganska långt från ansiktsmålning på McDonalds. Och jag tänker att om jag bodde i NY, då skulle jag vilja bo i dom här krokarna. Är nog inte ensam om det.

 

Dagen började i luften och slutade med supermodeller

 

 

Tiden rullar fort i den här staden, inte helt oväntat.  Idag bar det iväg till Pier 6 där helikopterföretagen håller till. En av TV-eleverna från Kaggeholms folkhögskola skulle göra ett reportage och fröken fick hänga med som assistent.  Molnen hängde oroväckande lågt  men när vi väl var i luften så var det inget som störde.

Vi var uppe i 15 minuter och på den tiden fick vi en snurr kring Frihestgudinnan, som för tillfället är stängt för allmänheten, förbi Ellis Island och längs med Manhattan eftersom de råder flygförbud över själva ön.

Tur att jag inte läste det här innan vi åkte.

På kvällen var det dags att assistera en annan elev som blivit matförgiftad. Hon gör ett inslag om en Pablo Frisk, en svensk kille som jobbar som fotograf åt Vogue här i stan. Eftersom det just nu är är Fashion Week pågår det också mycket fester och på kvällen skulle han ta bilder på en av dem. Vi stod utanför och filmade när han jobbade under tiden som supermodellerna passerade. Bland annat fick vi berättat för oss att Hilary Rhoda som jobbar åt Estée Lauder svischade förbi och yes, Tommie Hilfighers dotter Ally och Ashley Olsen var också där. Här kan du se bilder från festen.

Sedan var det ett gäng långbenta, läskigt smala tjejer till som jag inte har en aning om vilka de var men PR tjejen som stod och vaktade oss droppade namn mest hela tiden. Kändes oss ganska malplacerade i våra mössor och dunjackor när New Yorks modeelit, PR-personens ord igen, passerade.

Men stan levererade. Glam och glans.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tisdag:

Gav oss ut på stan idag. Visade sig vara svårare än vad vi hade tänkt oss. Lyckades gå till 

fel tunnelbana, ta fel tåg och kliva av vid fel station. Stabilt…

 

 

Väl ovan jord  var vi lika förvirrade och till slut åkte kompassen fram. Skyller på att jag vaknade halvfem i morse . Hoppas på bättring i morgon. I morgon ska vi pröva nytt färdmedel också – helikopter.

Lovar bilder från luften.

Det märks att det är primärvals tider och idag sprang vi in i en demonstration mot en av de republikanska kandidaterna i primärvalet – Mitt Romney.

Att Mitt Romney inte är kristen utan mormon anses vara en av förklaringarna till att han haft svårt att attrahera många republikanska väljare som sympatiserar med den s.k. kristna högern.

Och som guvernör bekämpade han utveckling av embryon och aborter och försvarade katolska kyrkans adoptionscenter som ville placera barn bara i hem med en mamma och en pappa. Inte populärt i en demokratisk stad som New York.

Ja, hur gick det med lamporna då som vi skulle skaffa. Tyvärr gick det inte alls. Trots att vi var i en av de mest välrustade affärerna jag sett när det gäller TV-utrustning så fanns det tyvärr inte 110 volts lampor till våra redheads.

Däremot en imponerande kamerapark. Stod där och dreglade en stund.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tisdag, 14 februari

Då är vi äntligen på plats i New York.

Ligger här jetleggad i sängen och tittar på nyheterna som domineras av att Whitney Houston flugits till New Jersey inför begravning. Just nu visas bilder på fans som samlas utanför Newarks funeral home och det verkar som att begravningen kommer att hållas i Prudential Center senare i veckan som kan rymma 18 000.

 

Sen är det förstås mycket snack om att det är Valentines Day och fick nyss veta att borgmästare Bloomberg fyller 70 år idag.

Se där.

Vi hamnade själva i nyheternas centrum igår när  plötsligt delar av Amsterdams flygplats Schiphol stängdes av på grund av ett bombhot.  Det var strax efter att vi landat klockan 11 som två terminaler stängdes av och utrymdes. Lokala medier rapporterade att en man stängt in sig på en toalett och sagt att han hade en bomb.  I efterhand visar det sig att han inte hade några sprängmedel.

 

Här kan du läsa mer.

Vår grupp skulle precis passera genom terminalerna men vid evakueringen splittrades vi och tre stycken hamnade på fel sida om avspärrningen. Det blev ett par nervösa timmar och enträgna försök att få över dom till vår del av flygplatsen men utan större framgång.

 

Till slut var vårt flygplan till New York, trots försening, tvunget att lyfta men med löftet att våra elever med var med på nästa flight några timmar senare.

Nu är vi alla på plats på South Hampton Inn, Soho. Känns kanon.  Kvällen slutade på en restaurang i kvarteret och viss huvudbry när vi skulle betala notan. Kunde inte få ihop det tills vi hittade tax längst ner på notan…

Idag ska jag ut och jaga 110 volts lampor.

Johanna Litsgård Lebourne

 

 

 

 

På måndag reser jag till New York med mediestudenter från Kaggeholms folkhögskola.

Har inte varit där på tio år och sist så var det under väldigt speciella omständigheter bara några veckor efter attentatet mot World Trade Center.

Under resan kommer jag bland annat blogga här på  Renew Magazine. Har du tips eller önskningar på saker du skulle vilja läsa om, kontakta mig på johanna.lebourne@renewmag.se

Tills dess, kom i stämning med några klipp.

Johanna

 

http://youtu.be/0UjsXo9l6I8

 

 

2017-03-13T11:52:03+00:00