Ska verkligen skattepengar läggas på UGL?

Renew Magazine har genomfört en granskning Sveriges populäraste ledarutvecklingskurs – UGL Granskningen visar att det inte finns några som helst undersökningar om kursen verkligen leder till bättre chefer och medarbetare.  Trots det skriver Försvarshögskolan på sin hemsida att:

”UGL är kvalitetssäkrat och uppfyller alla vetenskapliga och etiska krav som kan ställas på en utbildning av detta slag…” 

Vad är det för vetenskapliga krav, undrar jag?

Inom svensk sjuk- och hälsovård kräver man nuförtiden att de behandlingar och terapiformer som används är evidensbaserade, d.v.s. att de har forskningsstöd. Det innebär att man inte ger psykodynamisk behandling för paniksyndrom, man skickar inte alkoholister på sensitivtetsträning Istället erbjuder man beprövade åtgärder. Eller har åtminstone ambitionen att göra det. Hur kan inställningen och förhållningssättet vara så annorlunda inom ledarutvecklingsområdet? Ja, jag vet, inom detta område sysslar man inte med att göra människor friska, utan effektiva och framgångsrika. Det handlar med andra ord om beteendeförändringar. Nog så svårt. Ändå verkar man kunna sälja in vad som helst. För några månader sedan fick jag ett nyhetsbrev från en ofta anlitad föredragshållare och konsult i Stockholm. I brevet gick att läsa:

”Vilken färg är du? Hur ser din beteendeprofil ut? Vilka färger har du mest av och hur uppfattar du dig själv? Stämmer det med hur andra ser på dig? Vill du ha ett riktigt svar? Då bör du ta fram din Insights Discovery personprofil. Med Insights Discovery personprofil kommer du att lära dig mer om dig själv och hur du kan bli bättre på att kommunicera och samarbeta med andra människor.”

Vem i hela världen går på detta? Svaret är förmodligen dystert.

I egenskap av legitimerad psykolog/legitimerad psykoterapeut, psykoterapihandledare och ledarskapskonsult vet jag hur svårt det är att få människor att bryta vanor, att ändra beteenden. Och en sak är säker – det räcker inte med insikter eller färgprofiler för att åstadkomma förändring. Det som krävs är träning och åter träning. Inte på en kursgård, utan hemma i den miljö som man vistas i mest.

Jag trodde att titeln högskola borgade för kritiskt tänkande och analys. Men, jag verkar ha haft fel.  Försvarshögskolan har inte genomfört några studier alls om UGL. Trots att man agerat leverantör av kursen samt utbildat handledare sedan slutet av 70-talet. Eva Lena Tedfelt, som är projektledaren för UGL, säger att hon är övertygad om att kursen leder till bättre chefer, men säger samtidigt att:

…om jag vore en stor kund som skickade folk på dyra utbildningar så skulle jag vilja ha reda på om det är effektivt”.

Avsaknaden av forskning om UGL menar hon beror på en blandning av ointresse från den akademiska världen, brist på pengar  och att det inte finns någon tillräckligt stor uppdragsgivare för att forska om det.

För mig påminner kulturen inom ledarutvecklingsområdet om den som rådde runt den psykodynamiska terapin under 70-, -80 och 90-talet. Det kändes och verkade bra. Det lät bra. Men ingen visste egentligen hur det faktiskt var. Ett argument som ofta framfördes på den tiden, var att det inte gick att forska på psykoterapi. Mig veterligen anförs tack och lov inte längre den typen av argumentet, utan på flera håll har man tagit reson och börjat utvärdera sina behandlingar i kontrollerade studier.

UGL-konceptet bygger på Susan Wheelans psykodynamiska gruppteori. Och på Will Shutz teori. Enligt Anders Risling, som förde in UGL till Sverige, är Schutz teori inte ”tillfylles”. Jag kan varken uttala mig om Wheelans och Schutz teorier, eftersom jag inte har granskat dem. Men jag kan inte låta bli att känna mig skeptisk eftersom de psykodynamiska förklaringsmodellerna för mänskligt beteende agerat ut sin roll på de flesta håll.

Tanums kommun

Kostnaden för en UGL är stor. 32 000 kronor kostar den per deltagare utöver vad det kostar att ha personen borta från jobbet under en hel vecka frå. UGL-leverantören, tillika handledaren, Sven-Olof Krantz uppgav i intervjun med mig att Kungliga biblioteket i Stockholm har skickat hela sin personal på UGL. Nu är det visst dags för Tanums kommun att skicka medarbetare på kursen. Jag vet inte hur många personer som jobbar inom Tanums kommun, men om jag skulle drista mig till att anta att de skickar 10 personer,  innebär det en kostnad på 320 000 kronor. Plus kostnaden för att dessa tio personer är borta från jobbet under en hel arbetsvecka. Vad tänker invånarna i kommunen om detta? Vill de verkligen inte att pengarna användas till något annat?

Mitt svar på frågan i rubriken – Om skattepengar ska spenderas på UGL – är nej. Så länge som det inte är bevisat att kursen verkligen ger bättre chefer och medarbetare ska inte en sekin, spenderas på vare sig UGL eller liknande kurser. Det förvånar mig att ingen ännu har satt ner foten. Handlar det om okunskap? Naivitet? Vill man inte veta vad man spenderar sina pengar på?

Organisationspsykologen Anders Risling sa i min intervju att om han vore chef så skulle han inte skicka sina medarbetare på UGL.  Istället skulle han satsat på After Action Review – en metod som han berättar att Us army ersatte UGL med redan på 70-talet. ”Efter bara tio minuter har du samma effekt som UGL”, säger Risling.

Varför i hela världen undersöker ingen om detta stämmer?

 

Åsa-Mia Fellinger, Renew Magazine

2017-03-13T11:52:02+00:00