Tennisorakel med känsla för mord

Björn Hellberg  behöver egentligen ingen närmare presentation. Åren som domare i SVT:s dundersuccé, På spåret  och som återkommande tennisorakel har gjort honom till en välkänd och älskad TV-personlighet.  Men  det är inte bara stor allmänbildning och fascinerande minne för tennisstatistisk  som utmärker honom, utan även hans förmåga att skriva böcker. Inte mindre än 25 deckare har han på sin meritlista.

Renew Magazine lyckades få in en intervju med Björn Hellberg i glappet mellan If Stockholm Open och inspelningen av en nytt frågesportprogram tillsammans med Ingvar Oldsberg.

Varför läser vi så mycket deckare?

– Vi söker spänningen. På samma sätt som vi tycker om spänningsmomentet när vi tittar på sport.

Hur mycket handlar det om verklighetsflykt?

– Spänning och verklighetsflykt går ju hand i hand. Det är bra underhållning helt enkelt. Tänk att få sitta framför Tv:n och titta på en rafflande thriller eller att läsa en bra deckare. Det är utmanande. Och ytterst underhållande. Men när man läser eller tittar på deckare så är man skyddad, man riskerar inget så att säga. Det kan inte vara en tillfällighet att deckaren är en så populär genre världen över, både i bokform och på TV.

Men ligger inte innehållet i deckare alldeles för långt ifrån verkligheten? Mord framstår där som en vanlig företeelse och verkar kunna drabba vem som helst, medan det i verkligheten är både sällsynt och drabbar perifera kretsar.

– Jovisst är det så. Man får se deckaren som en fabel. En slags allegori.

Är deckare verkligen bra litteratur?

– Det är som litteratur inom alla inriktningar, poesi, kärleksromaner, barnböcker, historiska verk – det finns både bra och dålig kvalitet. Så man kan inte säga om deckare är bra eller dålig litteratur, utan det beror på hur den utförs av författaren.

Nämn några deckarförfattare som du själv tycker är bra.

– Det är två svenska författare som har betytt mycket för mig. Det var allra först Astrid Lindgren och hennes Kalle Blomkvist, som inspirerade mig mycket som liten. Jag skrev berättelser på lördagarna som jag sedan läste upp för klassen i skolan. Varje berättelse avslutades med en cliffhanger.  Sedan var det Stieg Trenter. Som 15-åring läste jag honom mycket. Jag tyckte om hans mustiga språk, minutiösa kontroll och hans förnämliga miljöskildringar. Det gjorde att jag bestämde mig på allvar för att bli författare. Sedan har vi Ed McBain, som jag tycker håller en jämnhög nivå, med undantag av en och en annan djupdykning. Michael Connelly, Andy McDermott och så en schweizisk författare vid namn Friedrich Dürrenmatt.

Det har ju under senare tiden kommit många svenska, kvinnliga författare. Vad tycker du om deras böcker?

– För det första så tycker jag det är fantastiskt kul och bra att de har intagit arenan. Och flera av dem håller en hög nivå. Jag själv tycker om Mari Jungstedt till exempel. Överhuvudtaget är det bra att det finns ett brett utbud. En del läsare föredrar ju det lite mysartade, de lite pastelltonade deckarna, som handlar om att lösa en gåta. Medan andra vill ha hårt våld. Jag tror att vi har olika smakinriktningar.

Hur kommer du själv på intrigen i dina deckare?

– Jag försöker hitta ett tema.  Och så gör jag mycket research om det. Jag vill få med en social substans. Samtidigt behöver det inte handla om minutiösa samhällsreportage hela tiden Jag tycker man ska ge utrymme för olika stilar. Jag själv varierar mitt författarskap genom att ibland vara lite mjukare och ibland lite hårdare beroende på vilket tema jag tar upp. Jag själv har behandlat teman som mobbning, rasism, idoldyrkan och religiös fanatism.

Vad krävs för att en deckare ska bli bra?

– Jag själv försöker få med spänningsmomentet, sedan kan man ha ett stråk av realism, men helt realistiskt det går inte i den här fiktiva formen, då skulle det bli knastertorrt. I dokumentärer däremot kan man inte göra avkall på sakligheten. Men vi deckarförfattare  kan ta ut svängarna, men inte in absurdum för då blir det Science Fiction. Jag försöker ha en ganska realistisk ton, men tillåter mig att gå utanför ramarna. Humorn är också viktigt.

Vilket tema kommer att bli morgondagens nagelbitare? Kommer till exempel den digitala världen att påverka vad som tas upp som tema?

– Det är en bra och adekvat fråga. Jag tror att den digitala tekniken och datoriseringen redan har påverkat mycket. Men jag tror också att det alltid finns ett behov av det mer jordnära. Sedan tror jag att den historiska, så kallade kostymdeckaren, kommer att hålla. Det finns alltid ett intresse för den. Den digitala världen tror jag att framför allt de yngre författarna är mer benägna att använda som tema. Vi som inte har den kunskapen, eller ens intresset att sätt oss in i kunskapen, kommer nog att hålla oss till annat.

Vilken av dina egna böcker är du mest stolt över?

– Min fru Inger tycker bäst om en av mina spänningsromaner, Förhäxad. Jag själv tycker nog bäst om Tacksägelsen. Idén till den kom när jag hörde Hultmans och August Storms berömda väckelsesång. Boken är en berättelse om vilka konsekvenser religiös fanatism kan få. Jag jobbade mycket med språket i den. Och är rätt nöjd med resultatet.

Finns det någon förlaga till Sten Wall? (Kommissarien i Hellbergs böcker, Renews anm.)

– Nej, det gör det inte. Inte mer än att han har rätt vanliga fysiska företräden, han är småkorpulent och skallig…Jag ville skapa en man i övre medelåldern. Han skulle inte vara en negativ person eller ha alkoholproblem, utan vara en hängiven yrkesutövare med gott humör …Han har funnits med länge nu, Sten Wall, men har bara blivit sju år äldre sedan 1981.

Hur mycket Björn Hellberg finns det i Sten Wall?

– Jag tro att del finns en hel del….Vi båda är intresserade av humaniora och har en del filantropiska drag, utan att vilja låta skrävlig.

 

Åsa-Mia Fellinger, Renewmag.se © 2011. Alla rättigheter reserverade.

 

      Björn Hellbergs bibliografi

Källa: Wikipedia.

 

 

 


[/fusion_builder_column][/fusion_builder_row][/fusion_builder_container]

2017-03-13T11:52:07+00:00